BESPANING, r. l. f. (m. Sahlstedt); best. -en; pl. -ar.
(†) vbalsbst. till BESPANA: efterforskning, undersökning; spaning, spejning, spionering, rekognoscering; jfr BESPEJNING. Fogelflychts Bespaning. Schroderus Liv. 32 (1626). Herodorus .. sende .. ett Skep vth vppå bespaning til at förfahra hwadh förhinder förefallit war. Därs. 544. Medh försichtigh Bespeyelse och bespaning. L. P. Gothus Mon. turb. 266 (1629). Konungarna .. hade emedlertid alt stadigt sina bespaningar ute öfver Römarike. Peringskiöld Hkr. 1: 471 (1697; isl. njósn). Sahlstedt (1773). Möller (1790).
