BESTRÄCKA besträk4a l. 032, v.1 -er, -te, -t, -t; se för öfr. STRÄCKA, v.
Etymologi
[jfr ä. d. bestrække sig, belöpa sig, holl. zich bestrekken, sträcka sig, nå; se BE- o. STRÄCKA, v.]
(numera knappast br.) refl., med prep. på: eg. belöpa sig på, komma på; öfverensstämma med. (Kapten B. bjöd Elvira handen) med all den elegans, som besträckte sig på hans ceremoniel. Carlén Ensl. 2: 156 (1846, 1870).
