BESTRÄNGNING besträŋ4niŋ, i Sveal. äfv. 032, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
(mindre br.) vbalsbst. till BESTRÄNGA; äfv. konkret, om samtliga strängar på ett stränginstrument. Öfversigten af en besträngning .. visar, att icke alla strängarna bestå af blank ståltråd. Uppf. b. 2: 508 (1873). Därs. 509.
