1) till BESTÅNDIG, adj.1 1 c: beständighet (se d. o. 1 a). Beståndigheet i ordh och löffte. Lex. Linc.(1640; under fides). Den beståndigheet och stadigheet i desse förbe(mäl)te beswärligheter, som alle hadhe stått fast uthi. RARP 6: 288(1658). — särsk. till BESTÅNDIG, adj.1 1 cslutet. Så prisar nu Euangelisten Johannis beståndigheet, at han bleff fast och troligha ther widh, som han om Christum betyghat hadhe. L. Petri 1 Post. D 3 a(1555). Beståndigheet j frestelsen. Därs. S 7 a. Beståndighetena j förfölielsen. P. Erici 1: 89 a(1582). Menniskian (kan) i sigh sielf ingen beståndigheet eller wiszheet hafwa, vtan wanckar alltijd hiit och tiit. Muræus 4: 179(1648).
2) till BESTÅNDIG, adj.1 2:beständighet (se d. o. 2 a). Een Lustigh Comoedia .. Hwar vtinnan .. Lärdom och skickeligheet, som aff bokligha konster hämptas, sampt thes beståndigheet, mz andre förwanskelighe håfwor och Ähra, mz thes obeståndigheet jämnföres. Chronander Surge(1647; i titeln). Alt hwad som bygges på Jorden, kan ey ernå någon Beståndighets Spetts. Lacander Likpr. ö. Gyllenstierna 50(1706).
3) till BESTÅNDIG, adj.1 3:gagn, nytta. Til menige rikisins velferd oc bestandighet. G. I:s reg. 3: 28(1526). Skulle thet göra en ewigh bestondigheet, bådhe then heligha Kyrckia, Adelen och then menige Man. Tegel G. I 1: 283(efter handl. fr. 1530).
Ssg (till 2): BESTÅNDIGHETS-TECKEN. (†) Thenna Spådom war för itt ä och ä (dvs. ständigt) warande Beståndigheets Tekn vptagen. Schroderus Liv. 46(1626).
