BESTÄRKA, v. -er, -t; se för öfr. STÄRKA.
Etymologi
[jfr ä. d. bestærke, ä. holl. besterken, t. bestärken samt BESTYRKA; se BE- o. STÄRKA]
(†)
1) [jfr motsv. anv. i ä. dan. o. t.] stärka, styrka, befästa; jfr BESTYRKA 1. På thet ath fridt, enighet och godt samdräkt [emellom] begge kongelige maiesteter, tesse try rike och thess inbyggere må widhere besterckias, forökias och them emellom ytermera stadfestes. Sv:s traktater 4: 134 (1530). (Polska riket hade) låtit förmärcka sin rättmätiga åstundan, at förnya med Sverjes Rike den gamla vänskapen samt ihopfoga och bestärcka, hvad som i det gamla förbundet blifvit förryckt och rubbadt. Nordberg K. XII 1: 636 (1740). — särsk. i förb. bestärka ngn i (ngt), stärka l. styrka l. befästa ngn i (en mening o. d.); jfr BESTYRKA 1 b. På thet fiendhen haffver altså mycket mehre uthi sin förre inbillning kunnat bliffva bestärkt. Oxenst. brefv. 8: 375 (1642).
a) [jfr motsv. anv. i ä. holl.] i fråga om försvarsmedel o. d.: förse med förstärkningar. Han bestercker Befästningerna. L. P. Gothus Mon. turb. 374 (1629). — särsk. [jfr motsv. anv. i ä. d.] refl.: förse sig med l. skaffa sig förstärkningar. Seuerin Norby och Skepper Clemeth kwnne siigh bestærke paa foråreth och arge in paa (dvs. göra fientliga infall i) beggis våra landh och rijke. G. I:s reg. 4: 46 (1527).
b) i fråga om antal. At Hofrätterne (i Åbo o. Jönköping) .. bestärkies med 2 af Richsens [Rådh]. RARP 8: 25 (1660).
