BESTÖFLAD bestöv4lad l. bestø4vlad, i Sveal. äfv. 032 (bestö´flad Weste; best`övvlad Almqvist), p. adj.
Etymologi
[af BE- II 1 d o. STÖFVEL; jfr t. bestiefelt samt STÖFLAD]
(mindre br.) försedd med l. iklädd stöflar; med adv.: försedd med så l. så beskaffade stöflar. Serenius (1734; under booted). Om alla vore så nitiske och så bestöflade som min Herre, så torde man kunna komma til Guds Hus utan upskåtad väg. DA 1772, nr 81, s. 2. Dalin (1850; betecknadt ss. mindre br.). En af dem (dvs. aporna) drog uppå sig stöflarna. .. Den bestöflade apan (ville) springa sin väg. Topelius Läseb. 1: 35 (1856, 1891). — jfr HÖG-BESTÖFLAD. — särsk.
a) i bild. Det hala, sluga djur (dvs. hermelinen) / Som lätt bestöfladt (dvs. med ljudlösa, mjuka steg) går. Franzén Skald. 4: 64 (1810, 1832).
b) zool. oeg. En del af dessa arterna (dvs. de trastartade fåglarna) utmärka sig från de flesta andra foglar genom höga tarser, som äfven på framsidan hafva alldeles hel hud, utan tvärsömmar. .. Sådana fötter kallar man bestöflade (ocreati). Sundevall Zool. 72 (1858, 1864).
