BESTÖTA bestø4ta l. 032 (best`öta Almqvist), v. -er, -stötte, -stött, -stött. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[efter t. bestossen, nt. bestöten; se BE- o. STÖTA]
(numera nästan bl. i ssgr) tekn. efter ett bestämdt mönster (lyra l. mall) fila (kanten af ett metallstycke); jämn- l. rakhyfla l. med tillhjälp af ett särskildt redskap för erhållande af en bestämd vinkel finhyfla (kanten af ett stycke trä); (kant)stöta. De smidda bitarne (dvs. gevärslåsdelarna) .. filas (bestötes) efter liror. Almroth Karmarsch 650 (1839). Almqvist (1844).
Ssgr: BESTÖT-FIL03~2 (bestöttfil Regl. 1807) [liksom d. bestødfil efter t. bestossfeile] ett slags stor fyrkantig fil; jfr ARM-FIL. Fyrkantige Bestöttfilar tillåtas med jern inuti, som uti allmänhet kallas kärna. Regl. ang. lefverer. 5 maj 1807, s. B 3 a. Bestötfilarne .. nyttjas till den första utfilningen af stora pjeser. Eneberg Karmarsch 2: 380 (1861). Man skiljer .. på grofva och fina filar, de förra af större dimensioner och med gröfre tänder. Till dem höra arm- eller bestötfilar. 2 Uppf. b. 6: 237 (1904). —
-HYFVEL~20. [liksom d. bestødhøvl efter t. bestosshobel]
1) (föga br.) stöthyfvel.
-LÅDA~20. [efter t. bestosslade] redskap på hvilket träsnittsstockar hyflas rätvinkliga. Nordin Boktr. 156 (1881). NF 19 (1896).
