BETRYCKTHET betryk4t~he1t, äfv. (i sht i Sveal.) 03~2, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr holl. bedruktheid, t. bedrücktheit]
(mindre br.) sbst. till BETRYCKT:betryck. Lundell(1893). — i personifikation. Nedanför (madonnabilden) .. ligger armodet och betrycktheten på knä .. gamla qvinnor i svarta schalar, som hölja hela deras hopkrupna gestalt. J. Gernandt-Claine i SD 1898, nr 75, s. 3.
