SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1908  
BETTEL, sbst.1
Etymologi
[jfr ordparen KRÅNGEL: KRÅNGLA, RUMMEL: RUMLA m. fl.]
(†) vbalsbst. till BETTLA, v.1: bettlande, tiggeri. Mannen, som frisk var, måste sökia sig födan med arbete, eller bettel. Växiö domk. akt. 1737, nr 255.
Ssgr se under BETTLA, v.1
Spoiler title
Spoiler content