publicerad: 1938
KRÅNGEL kroŋ4el, n.; best. krånglet; pl. (i konkretare anv., mindre br.) = (HSH 7: 267 (c. 1800), Samtiden 1873, s. 534).
Etymologi
[jfr d. krangel, ngt snirklat, nor. krangel, trång l. krokig passage, träta, oginhet, t. dial. chrangel, slinga på tråd m. m.; till KRÅNGLA]
(ngt vard.) vbalsbst. till KRÅNGLA.
1) (†) motsv. KRÅNGLA 1 a: löpande i slingrande l. krokig bana, slingrande. Och begynna låren (på den till orm förvandlade mannen) att slengia sigh som Ormstiertar i krångel. Rudbeck Atl. 3: 26 (1698).
2) (†) motsv. KRÅNGLA 2 a; konkret: klotter; äv.: krusiduller, krumelurer. (Var och en som) var på ringar, kors och annat krångel klok. Kolmodin QvSp. 1: 410 (1732). Möller (1790, 1807).
3) (numera knappast br.) motsv. KRÅNGLA 3; äv. konkretare: knep, undanflykter; stundom svårt att skilja från 4 o. 7. Möller (1790). Han skyller på sjukdom, men det är bara krångel för att vinna tiden. Weste FörslSAOB (1823). Slägtens skarpsinnighet .. visade sig oftast i krångel och sofistisk grälaktighet. Lysander Almqvist 257 (1878). Cannelin (1921).
4) (numera föga br.) motsv. KRÅNGLA 4; äv. konkretare: tvist, gräl; väsen; bråk; stundom svårt att skilja från 3 o. 7. Lenngren (SVS) 1: 411 (1792). Kl. 3 uppkom krångel om hästar emellan fänrik Richter och vår ryske officer. AvHauswolff (1808) hos Bååth-Holmberg FlickDagb. 90. Inte var det meningen att ställa till något krångel. Siwertz JoDr. 187 (1928).
5) (†) motsv. KRÅNGLA 5; konkretare: ngt tillkrånglat l. tilltrasslat l. invecklat. Ett krongel som gier mera lag- och flickning än nytta. Polhem Bet. 1: 36 (1721; om åkdon). En orthographie utan krångel, utan nyheter, och således utan motsägelser. 2Saml. 9: 36 (1798). Bergström LittNat. 270 (1889).
6) motsv. KRÅNGLA 6; äv. konkretare: besvär, bestyr, ”bry”, ”bråk”; förtret. Kellgren (SVS) 6: 100 (1781). Det var ett förbannadt krångel för Aeneas, att kunna komma från Troja till Latium. Thorild 3: 447 (1792). Emedlertid är jag rätt glad at nu ha sluppit det där krånglet med pengarne. Tegnér (WB) 1: 263 (1801). Wägner Norrt. 107 (1908).
7) motsv. KRÅNGLA 7; äv. konkretare: besvärligheter, förtretligheter; förr äv.: hinder; jfr 3, 4. Ängelska Ambassadeuren (har) .. sökt, at lägga alt krångel i vägen vid Porten för denne nye .. Handeln. Björnståhl Resa 3: 134 (1778). Att tillställa krångel både för sig och andra. Carlstedt Her. 1: 150 (1832). Hallström Händ. 77 (1927).
8) motsv. KRÅNGLA 8. Essen-Möller KvinnlUnderl. 51 (1932). Krångel med växlarna (på spårvägsspåren). SvD(A) 1934, nr 38, s. 16.
Ssgr (ngt vard. Anm. Vissa av de här anförda ssgrna kunna äv. hänföras till KRÅNGLA): (4, 7) KRÅNGEL-BYTTA, f. (i Finl.) = -MAKERSKA. FoU 15: 56 (1902). Hembygden(Hfors) 1912, s. 147. —
(2) -KORS. (†) kors med snirklad ornamentering. Krångel-kors och marmor på tin grift. Kolmodin QvSp. 1: 168 (1732). —
(3, 4, 7) -MAKARE. person som (gärna) ställer till krångel l. krånglar; äv. (numera föga br.): grälsjuk l. trätgirig l. bråkig person, bråkstake; äv. (numera knappast br.): person som (gärna) använder knep o. sofisteri o. d., slingerbult. Weste (1807). Meurman (1846; om advokat). Hagström Herdam. 4: 436 (1901). —
(4, 7) -MAKERSKA. kvinna som (gärna) ställer till krångel l. krånglar; äv. (numera föga br.): grälsjuk l. trätgirig l. bråkig kvinna. Hagberg Shaksp. 2: 140 (1847). Hagberg Trub. 127 (1917). —
Avledn.: KRÅNGELAKTIG, adj. särsk. (ngt vard., mindre br.) till 7: krånglig, svår att ha att göra med. Weste FörslSAOB (1823). KyrkohÅ 1906, s. 253 (1835). LoW (1911; bet. icke angiven).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content