SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1908  
BETTRA, v. -ade.
Ordformer
(betra Spegel Öp. par. 48 (1705). beettra Spegel Guds verk 226 (1685). bätra Spegel Guds verk Ordl.)
Etymologi
[möjl. bildadt till BITA (jfr isl. bogra i förh. till búga, biúgr, nor. logra i förh. till ljuga) l. till BETT l. till BETE, sbst.4 (jfr nor. tandra till tand, äfvensom isl. tǫnnla); jfr E. Hellquist i Arkiv f. nord. filol. 14: 184]
(†) visa tänderna; särsk. i uttr. bettra med sina tänder, visa tänderna. (Lejonet) gick i kring och slengde Stierten mjuka, / Ja beettrade som thet wäl Tje ville sluka. Spegel Guds verk 226 (1685). Hundarna, som betra medh sin tänder. Dens. Öp. par. 48 (1705).
Spoiler title
Spoiler content