BEVARELSE beva4relse l. 0302, r. l. f.; best. -en.
1) till BEVARA, v.1 10: skyddande, skydd, beskydd. Helsingius (1587). Her med befaller jagh eder Guds gode bevarelse, och är och blifver altidh eder välbevågen. Gustaf II Adolf (1625) i Oxenst. brefv. 1: 295. Och skall altså konungens och cronans tiänst och rätts och höghets bevarelse vara regeringens högste åhåge. RF 1634, § 57. (Finnarna) offrade till Gudarne .. för helbregdelse från sjukdomar och bevarelse mot onda makters list och bedrägeri. Strinnholm Hist. 4: 103 (1852). — jfr SJÄLFBEVARELSE. — särsk. (†) konkret: tillflykt, tillflyktsort, tillhåll. Babilon .. är worden dieflars wåning, och fula andars bewarilse. Upp. 18: 2 (NT 1526; Bib. 1541: behåll, öfv. 1883: tillhåll, Luther: beheltnis).
