SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1908  
BEVISBAR bevi4s~ba1r, äfv. (i sht i Sveal.) 03~2, adj.
Etymologi
[jfr holl. bewijsbaar, t. beweisbar]
(mindre br.) som kan bevisas (se BEVISA I 2); bevislig. Filosofiskt bevisbar .. sanning. Rein Psyk. 1: 159 (1876). Bevisbara sjelfmord. SD(L) 1898, nr 336, s. 3. — jfr OBEVISBAR.
Spoiler title
Spoiler content