1) bevärdiga l. hedra (ngn med ngt), visa ngn den hedern (att). Att dageligen bygges och penningar der till användas, och vi icke bevärdes een gång att få något vetta der af. Rudbeck Bref 53 (1670). Then som har här til ändan sält framhärdat, / Thär blifwer med tin härlighet bewärdat. Lybecker 202(c. 1715). Tu Skönste, sade jag (Potifars hustru till Josef), hur kan tu tig förhärda, / Och med titt sälskap mig ei nu en gång bevärda ..? Kolmodin Qv.-sp. 1: 147(1732). Hans Kongl. May:t (K. XI) lät sig i Nåder behaga, at .. bevärda dem (dvs. festligheterna) med sin Höga Kongl. närvarelse. Nordberg K. XII 1: 18(1740). I samma mening (som till konungen af Danmark) skref Konungen (K. IX) til Danska Rådet; men på intetdera af dessa bref bevärdades han med svar. Dalin Hist. III. 2: 618(1762). V. F. Palmblad i Phosph. 1810, s. 88.— särsk.
a) utan inf. l. prep.-bestämning: anse värdig, hedra. Tu hafwer bewerdat mig owerdigan, och kallat til at wara Tin enskylte tienare i Tin helgedom. Swedberg Dödst. 506(1711).
b) refl.: göra sig värd l. förtjänt af. (Han) betackar Högvördigste Hr Doctoren och Biskopen, alldra Ödmiukaste för det lilla bröd, han hafver, till vijdare, han sig annat, genom gudz Nådh bevärda kan. Växiö domk. akt. 1722, nr 37.
2) värdigas, nedlåta sig till; jfr BEVÄRDIGA 2. Gud bewärder osz anspråka genom sit heliga ord. Hermelin Du Four B 2 a(1683). Ehrs Maijesteter, som bevärda / Att öfverfara och besee / Min Park. Wollimhaus Vitt. 21(1689). Jesus har bevärdat att låta sig införas i en judisk graf. Eneman Resa 2: 171(1712).
II. BEVÄRDAS = I 2. Hur är wårt ringa köön (dvs. släkte) din Majestet (dvs. Messias) så täckt / At du för wåra skull bewärdas blij wår Släckt. Columbus Bibl. v. B 1 a(1674).
