SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1908  
BEÄNGSLIG, adj. -are.
Etymologi
[jfr BEÄNGSLA samt BE- o. ÄNGSLIG]
(†) ängslig, bekymrad, orolig; jfr BEÄNGSTIG. Han är nu mycket moverat och beeängzligh, huru han skall kunna ährlägga dhet böthet, som the Hög-Wördige Fädher vthj Consistorio honom hafwa pålagt. Växiö domk. akt. 1671, nr 326. Gudh giffwe dem, i synnerheet henne ett miwkare beengsligare hierta öffwer sin syndh. Därs. 1681, nr 122.
Spoiler title
Spoiler content