BIDAL bi3~da2l, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr t. nebental; se BI-, prefix1 2]
mindre dal, i sht sådan som utgör förgrening af l. mynnar ut i en större; motsatt HUFVUD-DAL. Widmark Helsingl. 1: 7 (1860). Skilnaden mellan hufvuddalar och bidalar är densamma som mellan hufvudfloder och bifloder. NF 3: 776 (1879). I bergstrakter, där .. en mängd bidalar utmynna i hufvuddalen. Hedin Gm Asien 1: X (1898). Alltefter insänkningarnas större eller mindre djup talar man om hufvuddalar, som åtskilja hela bergssystem, och bidalar, som utgöra sänkor i en särskild bergsträcka. Hagman Fys. geogr. 25 (1903). Hedin Transhim. 1: 98 (1909).
