SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1909  
BIDÉ bide4, ngn gg bidä4 (formen bidett(er) torde angifva ett ä. uttal bidät4), i bet. 1 m. l. r.; i bet. 2 r. l. m.; best. -en l. -n; pl. -er.
Ordformer
(i sht förr äfv. med fr. stafning bidet. bidetter (pl.) A. Oxenstierna 3: 121 (1625))
Etymologi
[jfr t. o. eng. bidet, af fr. bidet; jfr äfv. it. bidetto; af obekant härledning]
1) (numera knappast br.) liten häst, klippare. Bidetter eller kleppare. A. Oxenstierna 3: 121 (1625). NF (1877). Ekbohrn Främ. ord (1904).
2) [anv. beroende på föremålets likhet med en liten häst] af kvinnor vid sköljning af underlifvet användt tvättställ, på hvilket man vid användandet sitter grensle. Conv.-lex. (1821). Andersson Frem. ord (1857). En s. k. bidé af lagom höjd. M. Sondén i Ill. hels. 731 (1889). Wretlind Läkareb. 121 (1894).
Ssg: BIDÉ-STÄLL03~2. GHT 1895, nr 232 A, s. 1 (i annons).
Spoiler title
Spoiler content