BIFACK bi3~fak2, n.; best. -et; pl. =.
(numera knappast br.) boktr. fack i en kast hvilket innehåller typer som (vid sättning af de flesta arbeten) mera sällan begagnas (ss. kapitäler, accentuerade typer, &-tecken m. m.). (Stundom bry sig icke sättarna om huruvida) de så kallade bi-facken och qvadratfacken äro till någon del fyllda med bokstäfver af diverse slag. Fahlgrén Boktr. 70 (1853).
