SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1909  
BIFENOMEN bi3~fenome2n, äfv. -ω-, stundom -å-, n.; best. -et; pl. = l. -er.
Etymologi
[se BI-, prefix1 2]
fenomen som är af underordnad bet. i förh. till ett annat till hvilket det ansluter sig, biföreteelse. Lange hör .. till dem, hvilka betrakta det materiella, visserligen såsom fenomen, men såsom ur- eller grundfenomen, det andliga deremot såsom ett till det förra sig anslutande bifenomen. Rein Psyk. II. 1: 22 (1891). B. Gadelius i Hygiea 1908, Festband nr 17, s. 40.
Spoiler title
Spoiler content