BIFÖRTJÄNST bi3~förɟän2st l. ~fœr-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr d. bifortjeneste, äfvensom t. nebenverdienst; se BI-, prefix1 2]
(relativt mindre) inkomst af verksamhet som man bedrifver vid sidan af den af hvilken man har sin hufvudsakliga inkomst, extra förtjänst l. inkomst; jfr BIINKOMST. Bemälte fattiga allmoge (kommer) i tilfälle at förvärfva sig en behöflig biförtjenst genom fällning af skog. Järta Kopparb. 16 (1823, 1826). Bibliotekarietjensten hade .. (till 1702) varit betraktad som en reträtt eller biförtjenst för akademiens veteraner. Forssell i SAH 58: 165 (1882). Lönande biförtjänst för fotografer. Fotogr. tidskr. 1906, s. 187.
