BIFÖRKLARING bi3~förkla2riŋ l. ~fœr-, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
(föga br.) log. jfr BIDEFINITION. Om bland de till förklarandet begagnade begrepp något förekommer, som ej af sig sjelf är nog tydligt att genast kunna fattas, bör detsamma särskildt förklaras; deraf upkommer en biförklaring, med hänseende till hvilken den första förklaringen kallas hufvudförklaring. Lindblom Log. 236 (1836).
