SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1909  
BIGJORDING, m.
Etymologi
[jfr d. bygjortel, bälte med fickor l. vidfäst pung (Kalkar), mnt. bigordel, ä. t. beigürtel, pung vid gördeln; se BI-, prefix1 2, o. GJORDING, gördel]
(†) sannol.: vid gördeln fäst pung. En bygiording aff Elgzhud. Skråordn. 319 (1546).
Spoiler title
Spoiler content