BIGOTTISM, r.; best. -en.
Etymologi
[liksom d. bigotisme, t. bigottismus o. eng. bigotism af fr. bigotisme, af bigot (se BIGOTT)]
(†) bigotteri.
1) [jfr motsv. anv. i d., t., eng. o. fr.] bigotteri (se d. o. 1). Våldet har .., i bigottismens sold, .. understundom utöfvat missionsverksamhet. (Cavallin o.) Lysander Sm. skr. 217 (1874).
2) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] skenhelighet; jfr BIGOTTERI 2. Bigotism, falsk andakt, skrymtan. Pfeiffer (1837).
