BIGREN bi3~gre2n, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr t. nebenast, nebenzweig; se BI-, prefix1 2]
gren af (i förh. till annan) mindre betydenhet.
a) [jfr motsv. anv. af t. nebenast, nebenzweig] på träd o. d.: mindre gren som utgår från en större, sidogren. Efter .. ett års förlopp gallras den nya veden ännu en gång, så att på hvarje gammal hufvudgren i regel endast en, någon gång två bigrenar bibehållas. Abelin Frukt 161 (1902).
b) [jfr motsv. anv. af t. nebenast, nebenzweig] i utvidgad o. bildl. anv. Märleslägtet har veka, trådformiga antenner, med en bigren till de främre. NF 11: 705 (1887). Senegarot .. består af den korta .. jordstammen .. och (den) från denna utgående .. finare bigrenar afgifvande roten. Rosendahl Farmakogn. 191 (1897). — särsk.
α) i fråga om flod-, kanal-, kanaliseringssystem o. d.: mindre flod l. kanal l. dike l. ledning som mynnar ut i l. utgår från en (ett) större; jfr BIARM 2. Plankor och bräder föras .. utföre Rhein .. till trakten af Basel. Härifrån föras de åter landväg till någon bigren af Saone. Snellman Tyskl. 176 (1842). Från hufvudgrenen (af floden Tarrajokk) utgå bigrenar (kanaler) i många riktningar, som omsluta gräsbeväxta .. holmar. Ill. Sv. 2: 206 (1882, 1886). Bigrenar (af kloakledning) skola inmynna i hufvudledningens riktning. Palmberg Hels. 221 (1889). Ett låneunderstöd .. till reglering af bäcken Örlan med bigrenar för afdikning af vattenskadade marker. PT 1905, nr 186 B, s. 1.
β) i fråga om ätt l. släkt l. stamträd o. d.: sidolinje. Freese (1842). (Släkten Montmorençy) var .. sedan 1230, oafsedt äldre bigrenar, delad i två hufvudgrenar. NF 11: 311 (1887).
