BIHUFVUD bi3~hɯ2vud, äfv. -uv2-, n.; best. -et; pl. -en l. =.
Etymologi
[jfr t. nebenhaupt; se BI-, prefix1 2]
(tillfällig bildning) på månghöfdad varelse: hufvud som finnes vid sidan om det första l. egentliga l. förnämsta. — i bild. Af allt i hela Verlden ville jag helst vara en Hercules; för att krossa Nedrighetens Hydra, ända till det lilla vittra giftiga bihufvudet. Thorild 2: 115 (1784).
