BIINDELNING bi3~inde2lniŋ, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr t. nebeneinteilung; se BI-, prefix1 1 b]
log. (med annan) parallell indelning, kodivision. Lindblom Log. 264 (1836). Ett och samma begrepp kan indelas efter olika indelningsgrunder, hvarigenom uppstå biindelningar (kodivisioner). Rein Log. 63 (1882).
