BIJOUTERI biʃut1eri4, stundom -ʃɯ1-, äfv. biʃ1uteri4, stundom bi1- (äfv. uttaladt med franskt ou-ljud), sbst.; pl. -er.
Etymologi
[liksom t. o. eng. bijouterie af fr. bijouterie, af bijoutier, juvelerare, af bijou, ädelsten, af bret. bizou, fingerring med ädelsten, af bret. biz, bez, finger]
(mindre br.) smycken, nipper, i sht dylika med infattade ädelstenar l. pärlor; juvelarbeten; i allm. i pl., ngn gg koll. i sg. Synnerberg(1815). Guldet (måste försättas) med bly för att kunna arbetas till bijouteri. Unge Minnen 6(1835). På några få år uppblomstrade tillverkningen af oäkta bijouterier med en förvånande hastighet. Tekn. tidskr. 1872, s. 194. Torsdagen den 6 Februari .. försäljes .. Guld- och Silfverarbeten och Bijouterier. AB 1890, nr 18, s. 1.
Ssgr (mindre br.): BIJOUTERI-ARBETE0103~, äfv. 1003~020, äfv. ~200. (juvel)smycke. AB 1865, nr 31, s. 1. —
