BIKARTA bi3~ka2rta, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
mindre karta som är utförd på samma blad som en annan o. vanl. upptager (i större skala) ngt parti af hufvudkartan l. ngt område som gränsar l. hör till hufvudkartans; specialkarta. Karta öfver Nordvestra stambanan, Laxå-Charlottenberg, jemte bikarta öfver jernvägen från Charlottenberg till Kristiania. Ill. Sv. 1: VIII (1882). En inom ramen af en geografisk karta anbragt liten bikarta, som i större skala framställer någon detalj af hufvudbladets innehåll. NF 8: 432 (1884). (En kartbok) med en mängd jämförande tabeller och bikartor. GHT 1898, nr 56 B, s. 1.
