BIKNOPP bi3~knop2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr t. nebenknospe; se BI-, prefix1 2]
bot. knopp som uppstår på andra delar af växten än i spetsen af stammen l. i bladvecken; tillfällig knopp, adventivknopp. Bergstrand Johnson 1: 175 (1874). Biknoppar .. hvilka icke utgå från bladvecken, utan regellöst uppträda på såväl äldre som yngre stamdelar samt på rötter och blad. Rosendahl Bot. 12 (1903).
