BIKONVEX bi3~konväk2s, stundom bi1konväk4s, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. bikonvex, eng. biconvex o. fr. biconvexe; se BI-, prefix2]
konvex på två (motsatta) sidor, konvex-konvex, dubbelt konvex. Wiemer Müller Fys. gr. 2—3: 68 (1851, 1860). Antändning med tillhjälp af bikonvexa glas och speglar. PT 1901, nr 8, s. 3. Tvärsnittet (hos två grönländska kastpilspetsar) är framom sidohullingarne bikonvext. Swenander Harpun. 27 (1906).
