SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1910  
BILJARD bilja4rd, i Skåne vanl. biljar4d (bilja´rd Weste), r. (l. m.); best. -en; pl. (i bet. 2 o. 3) -er.
Ordformer
(numera sällan med fransk stafning billard (Salberg (c. 1690), Publ. handl. 2: 924 (1731), Ind.-utst. i Malmö 1896, s. 2 (: hålbillard, billardfabrikör), m. fl.). bilard SP 1780, s. 624. billiard Bäckström Fr. spr. 81 (1729), Hoffmann Förnöjs. 143 (1752) m. fl. biljard Moberg Hjelpr. 64 (1796), Leopold i SAH 1: 249 (1801) osv.)
Etymologi
[liksom d. billard, holl. biljart, t. billard, eng. billiards af fr. billard, käpp med böjd nederdel, förr äfv. dylik biljardkö (se BILJARD-MAS), samt biljardspel; jfr span. billarda, spel vid hvilket åt ändarna spetsiga träklossar framdrifvas medelst käppar äfv. dylik träkloss, samt span. bilorta, vilorta, spel vid hvilket kulor framdrifvas medelst käppar med skyffel- l. bågformig nederdel, äfv. dylik käpp. Ordets härledning är dunkel; jfr H. Schuchardt i Zeitschr. f. roman. Philol. Beih. 6: 49 (1906); af somliga anses det fr. ordet vara bildadt af fr. bille, antingen i bet. trästycke, käpp (Hatzfeld & Darmesteter Dict.) l. i bet. kula (se BILL, sbst.6; Weigand D. wb. (1908))]
1) [jfr motsv. anv. i d., holl., t. o. eng. samt fr. une partie de billard] benämning på ett spel, som tillgår så, att (elfenbens)kulor (”bollar”) enligt bestämda, för olika arter af spelet olika, regler medelst käppar (”köer”) framdrifvas (”stötas”) på ett för spelet särskildt inrättadt bord (se 2): biljardspel; jfr TRYCKTAFFEL(S-SPEL). Han spelar biljard midt på blanka förmiddagen. Spela l. ta(ga) ett parti biljard. Salberg (c. 1690). Bäckström Fr. spr. 81 (1729). Billiard har i alla tider varit räknat för ett ibland de ädlare spel. 2 RARP 6: 318 (1731). Chinesisk Billard. Lundequist Konsten att spela 1: 35 (1846). Wilson Spelb. 61 (1888). — (†) i best. form. Billiarden (är) intet otienlig til motion. Hoffmann Förnöjs. 143 (1752). — jfr KÄGEL-BILJARD.
2) [jfr motsv. anv. i d., holl., t. o. fr.] för det under 1 nämnda spelet särskildt inrättadt, stort, rektangulärt o. med tyg (vanl. grönt kläde) öfverdraget bord med uppstående kanter (”vallar”) o. ofta med hål i hörnen o. vid långsidornas midt: biljardbord (se d. o. 1); jfr TRYCKTAFFEL. Salberg (c. 1690). Det förspelas mera vid billiarder än med andre spel. 2 RARP 6: 318 (1731). En Bilard af ek med nytt kläde och Biller, samt goda instrumenter .. är til salu för civilt pris. SP 1780, s. 624. Den tyska biljarden .. har i bordets fyra hörn och i hvardera ändan af midtlinien halfrunda hål, bluser (franska: blouse), der bollarne nedfalla. Den franska biljarden är ofta mindre till sina dimensioner och saknar hål. Den kallas äfven karambolagebiljard. Wilson Spelb. 65 (1888). Klinckowström Örnsjötj. 15 (1906). — jfr HÅL-, KARAMBOL(AGE)-, PYRAMID-BILJARD. — särsk. [jfr t. die bande halten i motsv. bet. (Grimm 1: 1099) samt uttr. hålla golf l. kvarter] i uttr. hålla biljard (jfr 3 slutet), vid bolls utspelande från kvarter icke (med ngn del af kroppen, armarna undantagna) öfverskrida ett område begränsadt af linjer i långsidornas fortsättning; hålla vall. Man (må) tillse, att ”Billard hålles” med kroppen. Regler f. billardsp. (1850; tr. i Hörbergska boktr. i Sthm). Wilson Spelb. 84 (1888). 2 NF 3: 381 (1904).
3) [jfr motsv. anv. i d., ä. holl., t. o. fr.] rum l. offentlig lokal med biljard(er) i bet. 2 o. (hufvudsakligen) använd(t) för biljardspel. Han är inne på biljarden. Kaffet intogs i biljarden. Han hänger på biljarden från morgon till kväll; jfr 2. En liten kammare, bredevid eller innanföre någon Caffé-Sal eller Billard. Björn Förf. yngl. 19 (1792). Allt vistande på Krogar, Värdshus, Källare, Billarder eller dylika allmänna ställen, vare ungdomen förbudet. Försl. t. skolordn. 1817, s. 27. Stadens biljard. Berzelius Reseant. 238 (1819). Presten kom in till dem i biljarden. Strindberg Utop. 229 (1885). — särsk. i uttr. hålla biljard (jfr 2 slutet), affärsmässigt hålla o. till offentligt begagnande upplåta biljardlokal. (Sergeant M.) Håller Billard och Caffehus. Runemarck Sthms vägv. 24 (1789). Dalin (1850).
Anm. Salberg (c. 1690) angifver för ordet utom bet. 1 o. 2 äfv. bet. kö (jfr motsv. bet. i fr.; se etym. afd. ofvan). Det torde dock vara mycket tvifvelaktigt, om denna bet. någonsin vunnit burskap i sv.
Ssgr: A: (3) BILJARD-AFGIFT03~02 l. ~20. (förr) biljardskatt. R:s ständers rev. ber. ang. statsv. 1841, s. 132, 188. Riksd. rev. ber. ang. statsv. 1900, s. 454.
(2) -BAND~2. [jfr motsv. anv. af t. o. fr. bande] (numera knappast br.) biljardvall. Kautschukens bruk till biljardband. Tekn. tidskr. 1872, s. 306.
(1) -BILL~2. (föga br.) biljardboll; jfr BILL, sbst.6 Möller (1790). Heinrich (1814).
(2) -BLUS~2. (-plys Almqvist (1844; jämte -blus))
1) (i sht förr) biljardpåse. Almqvist (1844). Dalin (1850). Auerbach o. Blomqvist (1907).
2) (föga br.) biljardhål. Auerbach o. Blomqvist (1907).
(1) -BOLL~2. vanl. af elfenben förfärdigad kula använd vid biljardspel; jfr -BILL, -KLOT, -KULA. DA 1825, nr 80, s. 4. Det förekom mig såsom vore vi ett par Billardbollar, som beständigt lågo tillreds för de andra att carambollera med. Bremer Fam. H* 1: 175 (1831). Wilson Spelb. 65 (1888). En gammal fuling, .. med ett stort, klotrundt .. hufvud, som .. var kalt som en biljardboll. Adelsköld Bornh. 29 (1892).
-BORD~2.
1) till 1, = BILJARD 2. Möller (1790). Helgjutna skifvor för biljardbord. J. S. Bagge i Jernk. ann. 1840, s. 148. Nerikes alleh. 1896, nr 232, s. 4.
2) till 2: biljardskifva. Lundequist Konsten att spela 1: 3 (1832, 1846). Biljardbordet eller -bädden utgör en rektangel med dubbel längd mot bredden. Wilson Spelb. 64 (1888).
(2) -BÄDD ~2. (mindre br.) biljardskifva. Venstra handen, stödd på handens nedersta del och på fingerspetsarne, hvilar (vid en stöt) på biljardbädden (taffeln) stadigt, men på samma gång lätt. Wilson Spelb. 70 (1888). 2 NF 3: 379 (1904).
(2) -DUK~2. biljardkläde (se d. o. 2). Freja 1881, s. 190.
(2) -FABRIKANT~002. PT 1907, nr 172 A, s. 1.
(2) -FRIHET~20 l. ~02. (numera knappast br.) plats närmast kring biljard som får beträdas blott af de spelande, icke af åskådarna. Lundequist Konsten att spela 1: 30 (1832). Lindskog Sv. spelb. 314 (1847).
(2) -HÅL~2. om hvart o. ett af de hål som på hålbiljard finnas i hörnen o. vid långsidornas midt o. i hvilka bollarna skola nedstötas (”göras”); jfr -BLUS 2. Weste (1807). Dalin (1850). Auerbach o. Blomqvist (1907).
(jfr 3) -KAFÉ~02. kafé med biljard(er) (se d. o. 2). Det skymde redan smått inne i järnvägshotellets biljardkaffé. Hansson Före gifterm. 5 (1901).
(2) -KITTEL~20. område begränsadt af kvarterlinjen o. en halfcirkel med c. 35 cm. diameter med kvarterpricken som medelpunkt, från hvilket bollarna i vissa spel (t. ex. karambol) utspelas. Almqvist (1844).
(1) -KLOT. (†) biljardboll. Möller (1790). Heinrich (1814).
(2) -KLÄDE~20.
1) finare, vanl. grön klädessort använd till öfverklädsel af biljarder. C. F. Lönnberg (c. 1800) i Fataburen 1907, s. 227. Kindblad (1867).
2) (stycke) kläde hvarmed en biljards skifva o. vallar äro öfverklädda; jfr -DUK, -TÄCKE. 1 st. Billardkläde 13 qv. br. Exp. af sv. slöjdprod. 1847, s. 41. (Pojken) måste få ihop en hundramark för ett biljardkläde, som han kört hål i på Hôtel Imatra. Malm Brytn. 20 (1901).
(1) -KOLF. (†) biljardkö. Möller (1790). Heinrich (1814).
(1) -KULA~20. (numera mindre br.) biljardboll. Bäckström Fr. spr. 212 (1729). Weste (1807). Dalin (1850; med hänvisning till biljardboll). Auerbach o. Blomqvist (1907).
(2) -KVARTER~02. intill biljards ena kortsida belägen fjärdedel, kammare, i vissa spel ena hälften af biljarden, hvarifrån bollarna vid vissa spel å hålbiljard utspelas; kvarter. Dalin (1850). Kindblad (1867).
(1) -KÄPP~2. (numera föga br.) biljardkö. Dalin (1850; med hänvisning till biljardstång). Ett märkvärdigt exempel på sammansättning af små delar, i afsigt att hindra kastandet .. äro biljardkäpparne (queus). Man gör dem åtminstone af 6 till 8 stycken, ofta af flere slags trä. Eneberg Karmarsch 1: 24 (1858). PT 1909, nr 184, s. 3.
(1) -KÖ~2. käpp hvarmed biljardbollarna stötas, kö; jfr -KOLF, -KÄPP, -STÅNG. Öhrlander o. Leffler (1852). Lindqvist Student. 43 (1906).
(jfr 3) -LOKAL~02. (offentlig) biljard (se d. o. 3); jfr -SALONG, -STÄLLE. Strängare kontroll öfver biljardlokalerna. LD 1909, nr 173, s. 2.
(1) -MARKÖR~02. (yngre) person som under biljardspelets gång antecknar de vunna resultaten och i öfrigt betjänar de spelande, markör. Hedenstierna Jönsson 258 (1894). SD(L) 1901, nr 199, s. 1.
(1) -MAS l. -MASS~2. förr bruklig, nedtill böjd biljardkö. G. Djurklou i Hist. tidskr. 1897, Öfvers. 49.
(3) -MEDEL~20. (förr) inkomster l. penningar härflytande från biljardskatten. Riksd. rev. ber. ang. statsv. 1899, s. 395.
(2) -NÅL~2. nål med böjd spets till lagning af biljardkläde. Almroth Karmarsch 586 (1839). Dalin 2: 763 (1853).
(1) -PARTI~02.
1) så mycket som vid biljardspel enligt de för spelslaget gällande reglerna måste spelas, innan någon vunnit. Wingård Minnen 1: 67 (1846); jfr -SPEL 3.
2) slag af biljardspel; jfr -SPEL 2. Wilson Spelb. 80 (1888).
-PLYS, se -BLUS.
(2) -PRICK~2. på biljardskifva (biljardkläde) anbragt l. i biljardvall infälld prick afsedd att utmärka en bolls läge l. att indela bordet i kamrar. Almqvist (1844). Dalin (1850). Hahnsson (1884).
(2) -PUNG. [jfr motsv. anv. af t. beutel] (†) biljardpåse. Almqvist (1844). Dalin (1850).
(2) -PÅSE~20. (i sht förr) under biljardhål hängande påse afsedd att upptaga de gjorda bollarna; jfr -BLUS 1, -PUNG. Dalin (1850). Auerbach o. Blomqvist (1907).
(1) -REGEL~20. (biljards- Wikforss) Wikforss (1804; under billiardregel). Svenska biljardregler. Wilson Spelb. 112 (1888).
(jfr 3) -RUM~2. jfr -SAL. Wingård Minnen 1: 67 (1846). Inne från biljardrummet hördes redan stötarna af köerna. Hansson Före gifterm. 23 (1901). PT 1910, nr 13 A, s. 2.
(jfr 3) -SAL~2. jfr -RUM. I Billardsalen (på Bogstad utanför Kristiania) ser man en nu högst sälsynt och dyrbar collection af Hogarths Gravurer. Fölsch Resa 32 (1818). Snellman Tyskl. 328 (1842). I nästa ögonblick tågade Karin åstad genom biljardsalen .. med brickan i händerna. Hansson Före gifterm. 7 (1901).
(jfr 3) -SALONG~02. (offentlig) biljard (se d. o. 3); jfr -LOKAL. SDS 1886, nr 99, s. 1. Därs. 1909, nr 204, s. 7.
(3) -SKATT~2. (förr) för hållande af biljard i Sthm 1782 till 1898 utgående, (serafimer)lasarettet o. Sthms fattiga, under senare tid allmänna barnhuset i Sthm, tillfallande årlig afgift af växlande storlek (urspr. 10—12 rdr specie, slutligen 15 kr.); jfr -AFGIFT. SFS 1898, Bih. nr 70, s. 1.
(2) -SKIFVA~20. numera vanl. af marmor förfärdigad (öfverklädd) skifva på hvilken bollarna löpa; jfr -BORD 2, -BÄDD, -TAFFEL. En ny, oklädd .. Billardskifva. DA 1824, nr 38, s. 17. Lindqvist Student. 45 (1906).
(1) -SPEL~2.
1) = BILJARD 1. 2 RARP 6: 244 (1731). Biljardspelet förekom redan under det 16:de århundradet. Wilson Spelb. 63 (1888).
2) slag af biljardspel i bet. 1; jfr -PARTI 2. Lundequist Konsten att spela 1: 20 (1832). Partie blanche är ett i Stockholm mycket brukadt biljardspel. Almqvist (1844). De allmännaste biljardspel äro: 1) Blanche; 2) Carambole; 3) Carolina; 4) Skurremurre; 5) Pyramide; 6) A la Guerre. Lindskog Sv. spelb. 311 (1847).
3) (†) parti biljard; jfr -PARTI 1. Almqvist (1844). Kindblad (1867).
(1) -SPELARE~200. Almqvist (1844). Wilson Spelb. 73 (1888).
(1) -STÅNG. (†) biljardkö. Weste (1807). Dalin (1850). Kindblad (1867).
(jfr 3) -STÄLLE. (†) biljardlokal. Värdar på .. Billardställen. SP 1792, nr 165, s. 3.
(2) -TAFFEL~20. [jfr t. billardtaffel o. fr. table de billard] (numera föga br.) biljard(skifva). Drumliga dandys som slänga benen öfver soffor och biljard-tafflar. Thackeray Pendennis 2: 491 (1851). SvT 1852, Morgonuppl. nr 155, s. 3.
(2) -TÄCKE. (†) biljardkläde (se d. o. 2). Dalin (1850).
(2) -VALL~2. om (den elastiska innersidan på) hvar o. en af de uppstående kanter som omgifva en biljardskifva; jfr -BAND samt BALK 2 e. Att spränga en boll är att stöta en boll utöfver biljardvallarne. Lindskog Sv. spelb. 313 (1847).
(2, 3) -ÄGARE~200. ägare (l. innehafvare) af (offentlig) biljard. Sv:s R:s ständers bevilln. 1818, s. 15. PT 1902, nr 75 B, s. 4.
B (†): BILJARDS-REGEL, se A.
Anm. Hvard. användes i bet. 1 ofta, i bet. 2 o. 3 stundom formen BIGG: Jag gick just på ”Jernvägen” och spelade bigg med markören. Wallengren Mannen med två hufv. 260 (1895). ”Daniel” .. hyste sympati för alla idrotter och tog sig gärna en ”bigg”. Rosenius De unge gubb. 110 (1909). Jfr: Stamkunderna hade redan blifvit färdiga med sin middagspunsch och sitt biggparti. Hansson Före gifterm. 5 (1901). Åtm. redan på 1850- o. 1860-talen var formen vanlig i såväl lundensiska som uppsaliensiska studentkretsar o. synes numera vara använd öfver hela Sverge.
Spoiler title
Spoiler content