SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1910  
BILLIGA bil3iga2 (bi`lliga Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[liksom d. billige af t. billigen, af billig (se BILLIG); jfr holl. billijken]
motsv. BILLIG 1 o. 3. — jfr MISSBILLIGA.
a) med personligt l. ss. personligt tänkt subj.: gilla (ngt l. ngn).
α) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] (numera föga br.) med sakobj.: erkänna det rättmätiga l. det berättigade l. det tillbörliga i (en handling l. dyl.), finna (ngt) riktigt l. skäligt l. rimligt, godkänna l. vara nöjd med (ngt); med gillande omfatta l. instämma i l. godtaga l. gå in på (en åsikt l. ett förslag l. ett yttrande). Månge .. icke allenast Kriget billiga, uthan och offenteligen der om skrifua, och starke Argumenta och skähl Förmena förebringa och införa, at een Christ wähl må Krig föra. Kempe Krigzpersp. Föret. 3 (1664). Man bör .. icke billiga D. Cheijnæi mening, som säger: att man kan äta och dricka efter ögon måttet. Westerdahl Häls. 106 (1764, 1768). Kongl. Majt .. lärer anse och billiga Riksens Ständers öma omvårdnad för barnen. Ad. prot. 1786, s. 150. Jag tror, att Herr Professorn alldeles billigar mitt tänkesätt. S. Nilsson (1813) i Lefnadsteckn. i VetA IV. 2: 38. Under protest mot rättmätigheten af ett högre anspråk, än Grundlagen billigar. Rydqvist Tid. 2: 86 (1840). Calvin (lät) bränna Servetus såsom kättare, och Melanchton säges hafva billigat det. Agardh (o. Ljungberg) Stat. II. 2: 30 (1856). Man kan afläsa i barnets öga hela den vackra proceduren, hur det frivilliga billigandet och beslutet (att utföra faderns uppdrag) stadgar sig, äfven om det kostar på och går rakt emot barnets egen lust. Larsson Stud. o. med. 108 (1897, 1899). SvD(L) 1910, nr 107, s. 9.
β) [jfr motsv. anv. i ä. holl.] (†) med personobj.: anse (ngn) handla l. mena l. tala l. hafva handlat osv. riktigt. Leopold 1: 12 (1790, 1814). Jag billigar honom i anseende til de oviga Skånska Kuporne, hvari han hade sine Bien. Rothman Bisköts. 1: 163 (1800).
b) (†) med saksubj.: (be)visa (ngt) vara rättvist l. befogadt l. tillbörligt l. riktigt, rättfärdiga (ngt). Billigande skiäl för detta verk och företagande (dvs. åkerbrukets höjande). Serenius Eng. åkerm. 1 (1727). De vigtiga underhandlingar honom (dvs. Creutz) blifvit anförtrodde .. (hafva) på ett hedrande sätt för honom billigat sina (dvs. hans) Konungars och främmande Förstars förtroende. Gustaf III 1: 164 (1785). (Det anförda) billigar väl icke genast bestämmandet af et nytt slägte. O. Swartz i VetAH 1800, s. 123. G. Wahlenberg Därs. 1811, s. 16.
Spoiler title
Spoiler content