SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1910  
BINOKULÄR bin1okulä4r, sällan -ω- l. -å-, l. -æ4r, stundom 0104, sällan (nästan bl. i ssgr, i sht när andra ssgsleden är ett lånord) BINOKULAR, -a4r, adj.; adv. -T.
Ordformer
(-är Bergh Ög. funkt. 30 (1884, 1891), Duodecim'in sanaluettelo suomen lääkäreille (1885) osv. -ar Conv.-lex. (1831; i ssgn binokular-teleskop), C. Benedicks i Sv. kem. tidskr. 1906, s. 165 (i ssgn binokularmikroskop))
Etymologi
[jfr t. binokular, eng. binocular, fr. binoculaire, af lat. bini oculi (se BINOKEL); jfr MONOKULÄR]
a) fys. om optiska instrument: som är afsedd för båda ögonen. NF 19 (1896).
b) fysiol. som har två ögon, som använder båda ögonen, som framställer sig för l. ses med båda ögonen. Binokulärt seende, seende med båda ögonen; jfr BINOKULÄR-SEENDE, -SYN. Den binoculära närpunkten. Bergh Ög. funkt. 30 (1884, 1891). Genom passande glas (i glasögonen kan stundom) det binoculära seendet återställas. Löwegren Ögonsjukd. 60 (1891, 1900). I fysiologien betecknar man .. såsom binokulärt synfält den del af det oss omgifvande rummet, som vid stilla stående ögon afbildar sig på bägge näthinnorna, och såsom binokulärt blickfält de delar af rummet omkring oss, hvilka vi samtidigt kunna fixera med bägge ögonen, då vi röra blicken från den ena punkten till den andra. NF 19 (1896).
Ssgr: (a) BINOKULÄR- l. BINOKULAR-MIKROSKOP 1003~, stundom 0103~002. Schulthess (1885: -lär-). C. Benedicks i Sv. kem. tidskr. 1906, s. 165 (: -lar-). —
(b) -SEENDE~200, n. Bergh Ög. funkt. 111 (1884, 1891: -lär-). Löwegren Ögonsjukd. 60 (1891, 1900: -lär-). —
(b) -SYN~2. Efter 8 dagar hade hon förlorat binokulärsyn under det att hon såg väl med hvardera ögat för sig. J. Widmark i Med. månadsrevy 1897, s. 167. —
(a) -TELESKOP~002. Conv.-lex. (1831: -lar-). Schulthess (1885: -lär-).
Spoiler title
Spoiler content