BIPOLARITET bi1pωla1rite4t l. -ar1-, r.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. bipolarität, eng. bipolarity, fr. bipolarité]
egenskap(en) att vara bipolär. — särsk. naturv. till BIPOLÄR 2. Om ”bipolaritet” i hafsorganismernas utbredning. H. Théel i Ymer 1900, s. 243 (titel).En af de mest omtvistade frågorna är den om ”bipolariteten” i hafsdjurens utbredning, hvarmed förstås den öfverensstämmelse och likhet, ej blott i allmänna drag, utan in i detaljer, som skulle vara rådande mellan de båda polarhafvens faunor. Dens. Därs. Organismernas bipolaritet. Nordenskjöld Polarv. 108(1907).
