BIPLÄGA, v. -ade. vbalsbst. -ARE (se d. o.).
(†) lämna (ngn) bistånd o. vård; bistå, understödja, upprätthålla, främja. Vndersåterne .. äro (icke) giorde eller vpkompne för Öffwerhetennes skuld, til at bijplägha theres Höghet, prål och öffwermodh. L. P. Gothus Mon. pac. 143 (1628). Jordegummor som Födzloqwinomen medh rådh och behendighet bijplägha kunne. Därs. 727. Thet woro .. högeligen aff nödhene, At En och Enahanda Religion .. (måtte) vthi hans Land och Rijke .. bijpleges och widh macht halles. Därs. 933.
