BIREM bire4m, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. birem(e), eng. bireme, fr. birème, af lat. biremis, af bi- (se BI-, prefix2) o. remus, åra; jfr TRIREM, UNIREM]
arkeol. fartyg med två årrader (o. två rader roddarbänkar) på hvardera sidan (den ena öfver den andra); tvåroddare. NF (1877). Föga är kändt om forntidens galérer, s. k. uniremer, biremer (”tvåroddare”), triremer (”treroddare”), .. o. s. v. Därs. 5: 792 (1882).
