SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1911  
BIRFILA bi3r~fi2la, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ERI (se d. o.); -ARE (se d. o.).
Ordformer
(-fidla Spegel Guds verk 169 (1685). -fejla Wadman Saml. 1: 38 (1818))
Etymologi
[sannol. bildadt till BIRFILARE; jfr FILA, spela på fiol]
(numera knappast br.) spela (fiol) ss. en birfilare. (Hermes är stundom) Speelman och bjrfidlar på sin Gjga. Spegel Guds verk 169 (1685). Vid ingången till amfitheatern står en norsk spelman med sin qvinna, hvilken birfilar och tyckes uppbjuda samtlige Norrbaggarne till dans. J. Wallenberg 69 (1769). Meurman (1846).
Spoiler title
Spoiler content