SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1911  
BIRGITTINSK bir1giti4nsk, äfv. bir1ji-, stundom BRIGITTINSK brig1-, äfv. brij1-, adj.
Ordformer
(birg- Schück Sv. lit.-h. 1: 170 (1886) osv. — brig- Lagerbring 1 Hist. 3: 660 (1776))
1) till BIRGITTINER: som tillhör l. härrör från l. är utmärkande för birgittinerna l. deras orden; birgittiner-, Andra Kloster af Brigittinska reglorna hade allenast Ledamöter af Qvinkönet. Lagerbring 1 Hist. 3: 660 (1776). Nästan hela vår (efter Birgitta) följande religiösa medeltidsliteratur är birgittinsk. Schück Sv. lit.-h. 1: 170 (1886). Det birgittinska enkelklostret S. Justina nära Venedig. Höjer Vadst. kl. 182 (1905).
2) till BIRGITTA: tillhörande l. härstammande från l. utmärkande för Birgitta. (Man) hade .. i officiella aktstycken då och då .. försiktigt sökt afhålla sig från ett direkt erkännande af de birgittinska uppenbarelsernas gudomliga ursprung. Höjer Vadst. kl. 201 (1905).
Spoiler title
Spoiler content