SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1911  
BISKIFVA bi3~ʃi2va, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[se BI-, prefix1 2]
zool. inre bard, bibard. Hvarje bard .. (hos bardhvalarna) består af flera, med kanterna förenade skifvor, af hvilka den yttersta är den vida största och längsta, och kallas marginalskifva, och de öfriga, som aftaga i längd och storlek inåt, och innerst äro helt små, kallas biskifvor. Lilljeborg Däggdj. 905 (1874).
Spoiler title
Spoiler content