publicerad: 1911
BISKOP bis3kop2, ngn gg bis4kop, i bygdemålsfärgadt tal i södra Sv. äfv. bi3~skop2 (bi`skop Weste), m.; best. -en; pl. -ar (G. I:s reg. 2: 95 (1525) osv.) ((†) -er Mess. 1531, s. A 1 b (: biscoperna), Carl IX Svar Titelbl. (1606), Celsius G. I 663 (1753, 1792) m. fl.);
i bet. 3 äfv. BISP bis4p, m.; best. -en; pl. -ar (G. I:s reg. 8: 136 (1532) osv.) ((†) -er G. I:s reg. 4: 226 (1527: bisperna), Därs. 16: 3 (1544), Gumælius Engelbr. 98 (1858) m. fl.). — Anm. Formen bisp användes i fråga om sv. förh. numera aldrig som titel framför egennamn o. eljest bl. hvard. l. skämts. l. om ä. förh., ej sällan med ett bibegrepp af prelatensisk myndighet.
Ordformer
(biscoper G. I:s reg. 2: 95 (1525). biskop O. Petri Clost. A 3 a (1528) osv. bisp G. I:s reg. 1: 257 (1524: bispener, pl. best.), Oscar II I. 2: 47 (1859, 1886) m. fl. biisp BtFH 2: 43 (1545). pisp Växiö domk. akt. 1662, nr 43)
Etymologi
[fsv. biskoper, biskuper, bisp m. fl. former; jfr d. biskop, bisp, isl. biskup, got. aipiskaupus, mnt. bischop, holl. bisschop, fht. biscof, piscof, t. bischof, meng. bishop, bissop, bisp m. fl. former, eng. bishop, lat. episcopus, af gr. ἐπίσκοπος, uppsyningsman, föreståndare, väktare, ledare, i kristen gr. äfv. församlingsföreståndare, senare diecesföreståndare, af ἐπί, på, o. σκοπεῖν, se, skåda (jfr MIKROSKOP, TELESKOP m. fl.). Ordet antages tillhöra den grupp af kyrkliga lånord från gr., som gm goternas förmedling kom till de sydliga västgermanerna före den fht. ljudskridningen; jfr F. Kluge i Beitr. z. gesch. d. d. spr. 35: 135 (1909). Om så är, torde det begynnande b'et bero på att ordet varit utsatt för omtydningar, ngt som också de i fht. anträffade formerna bíscóf (Notker) o., med anslutning till personnamnen på -olf, biscolf tala för; jfr Franz Die lat.-roman. elem. im ahd. 16 (1883). De i de västgerm. o. nord. spr. föreliggande ljudförhållandena förklaras dock lättare, om man antager, att vulgärlat. ebiscopus (hvaraf ffr. ebisque, evesque, fr. évêque; jfr it. vescovo, span. obispo, port. bispo) ligger till grund för de västgerm. (o. nord.) formerna. Formen bisp i sv. o. dan. torde bero på synkope i proklitisk ställning ss. titel framför personnamn (biskop Hans o. d.)]
1) [liksom t. bischof i motsv. anv. efter gr. ἐπίσκοπος] (bl. i NT o. i litteratur som ansluter sig därtill, †) tillsyningsman l. ledare l. vårdare (i andliga ting). Haffuer nw act påå idher, och påå allan hiordhen, huilkom then helgie ande hafuer idher satt til biscopar ath haffua åtwact på gudz försambling. Apg. 20: 28 (NT 1526; öfv. 1907: föreståndare, Luther: Bisschoffen, gr. ἐπισκόπονς); jfr 2. J woren som wilfarandes fåår, men j ären nw vmwende til heerdan, och idhar siälas biscop. 1 Petr. 2: 25 (NT 1526; öfv. 1907: vårdare, Luther: bischoff, gr. ἐπίσκοπον). jfr: Med Biskop förstås (i nya testamentet) alla Lärare; ty så snart han har gifvit sig ut för Lärare, at lära andra, straxt är han Biskop för Gud, eller en Guds Upsyningsman öfver Själar. Murbeck Catech. arb. 6: 20 (c. 1750). jfr äfv.: Försth j Cristhindomen thaa the sandskylluga biscopar tiil woro. G. I:s reg. 2: 95 (1525); jfr 2.
2) i fråga om den kristna kyrkans äldsta skede: en af dem som hade en församlings vård o. ledning om hand, församlingsäldste; senare: församlingsföreståndare, kyrkoherde. Allom helghom j Christo Jesu som äro j Philippis samfeldt medh biscopener och tienarene. Filipp. 1: 1 (NT 1526; Luther: Bischoffen, gr. ἐπισκόποις). Så skall nw en biscop, wara ostraffeligh .., then sitt hws wäll förståår .. Hwar nw någhor icke kan förestå sitt eghit hws, huru skal han förestå gudz försambling? 1 Tim. 3: 2 (NT 1526; Luther: Bischoff, gr. ἐπίσκοπον). (I brefvet till Titus) lärer (Paulus) .. huad en biscop eller soknaprest wara skall för en man. Förspr. t. Tit. (NT 1526; Luther: Bischoff). Schröderheim Robertson 1: 173 (c. 1794). Allt tydligare framträdde (under andra o. tredje århundradet) en bestämd åtskilnad mellan biskopen å ena sidan och presbytererna å den andra. Cornelius Kr. kyrk. hist. 1: 122 (1889). För vården af de särskilda församlingarnas praktiska angelägenheter tillsattes (i den äldsta kristenheten) ett flertal af föreståndare, hvilka kallades presbyter (äldste), därför att de företrädesvis togos bland församlingens mera bepröfvade medlemmar, eller ock, med hänsyn till sina åligganden, biskopar (uppsyningsmän). Johansson Gummerus o. Rosenqvist Kyrkoh. 8 (1906). jfr: Episcopus, .. thet betydher en åtwactare .. therföre äro alla kyrkeprester biscopa efter scrifftenne .. Men effter sidhwenion äro nw allenast the offuerste presterna biscopa. Förspr. t. NT 1526, s. 6 a; jfr 1 o. 3.
Anm. till 2. Några nyare författare använda i denna bet. formerna episkop o. episkopos, best. episkopen, pl. episkoper, t. ex. Myrberg Paul. brefv. 1 Tim. 3: 2 (1880, 1883: episkop), Därs. Filipp. 1: 1 (: episkoper), Ahlberg Apostl. 149 (1903: episkopernas), Därs. 162 (: Episkopos-ämbetet).
3) [jfr motsv. anv. i fsv. o. andra spr.] i fråga om förh. i den kristna kyrkan fr. o. m. 300-talet: högste andlige styresmannen inom ett (biskops)stift l. en dieces. Biskop i (l. öfver) L:s stift. Biscop Hans i Lincöp(ing). G. I:s reg. 1: 3 (1521). Bisper och Prester Gudz ord bör at läre, / Och hwad som tiener til hans prijs oc ähre. Svart Gensv. H 3 a (1558). Bisper måge icke blifva intrengde utan lagligen välies. RA 3: 103 (1593). Hanss Erewördighet pispen. Växiö domk. akt. 1662, nr 43. Biskopar och Superintendenter, som äre satte såsom Tilsynesmänn uti Stiften, öfwer Gudz Församling. Kyrkol. 24: 1 (1686). Jesper Svedberg .. är .. nu sittiande Biskop i Scara. Peringskiöld Mon. upl. 287 (1710). Man börjar icke en reform i Församlingen med Klockaren, utan med Bispen. Thorild 3: 36 (1791). Herr doctorn och biskoppen. Fehrman Wingård 1: 83 (i handl. fr. 1820). En biskop är chef för presterna i sitt stift. Tegnér 5: 486 (1825). Canutus Hahn utnämndes .. 1679 till .. vice biskop i Lunds stift .. 1680 blef ordinarie biskop. Cavallin Herdam. 3: 271 (1856). Biskoparne hade (under medeltiden) som embetstecken en upptill krumböjd staf (herdestaf). Hildebrand Medelt. 3: 94 (1899). H(ans) H(ögvördighet) Biskopen .. (höll) till det (vid prästmötet) församlade prästerskapet .. ett hälsningstal. Handl. rör. prästmöt. i Lund 1906, Prot. s. 3. — jfr ARKI-, FÄLT-, GREF-, HOF-, KARDINAL-, KOR-, LANDS-, LYD-, MED-, MISSIONS-, MOT-, ORDENS-, PROVINCIAL-, STIFTS-, SUFFRAGAN-, UNDER-, VICE-, VIG-, ÄRKE-, ÖFVER-BISKOP m. fl. — särsk.
a) i ordspråk o. ordspråksliknande talesätt. Det är allt bra att ha biskopen till morbror [jfr d. det er godt at have bispen til morbroder]. Det går väl an för den som har biskopen till morbror. Dhen som haar Bispen til Moorbroor, han får snart Giäld. Grubb 130 (1665). På tjuge täflare ni segrar, som jag hör, / Och Herrn har Biskoppen till bror, som man plär tala. Leopold 1: 302 (1808, 1814). Den som har biskopen till morbror, kommer lätt fram i verlden. Sv. ordspråksb. 16 (1865). Dålig student, som inte tänker bli biskop. Granlund Ordspr. (c. 1880). Befalla som en biskop och bli åtlydd som en spögubbe. Därs. — Anm. Uttr. (jag tror) bispen l. biskopen har rest l. farit l. åkt l. (Gottl.) ridit förbi l. har farit fram l. [väl förvanskning af föreg. uttr.] har varit framme användas på skilda trakter för att beteckna att maten blifvit vidbränd. Det säges också att mjölken smakar biskop, när den är vidbränd, och talas om bispagröt (Skåne) i bet. vidbränd gröt. Ännu mera aflägset från uttr:s ursprungliga form står det från Ångermanl. antecknade jag tror bispen har gått genom maten. Biskopen har farit förbi, ropade hon genast, då hon öppnat dörren och kände den vidbrända lukten. Hertzberg Canth 2: 127 (1886). jfr: Husen i byarna (voro) tomma på folk, der (under medeltiden) Biskop for fram: drängen sprang från sitt arbete, pigan från sin kokande gryta; hvaraf ännu i dag, när mat blifvit skadad eller vidbränd, säges: ”Biskopen har farit förbi”. Afzelius Sagoh. 3: 93 (1841).
b) [jfr motsv. anv. i ä. dan. o. eng.] (knappast br.) löpare (i schackspel). Sofia satt .. med fingrarna utbredda mellan kullslagna elfenbenshästar, biskopar och torn. Heidenstam Folkung. 2: 294 (1907). jfr: (Löparna i schackspel) betecknas .. i skrift .. med en biskopsmitra .. I England bär löparen till och med benämningen biskopen (bishop). Wilson Spelb. 9 (1888).
4) (individ af) fågelarten Guiraca cærulea Swainson. En af de vackraste af alla nordamerikanska fåglar är .. kardinalen .. och nära besläktad med honom är den vackra biskopen. (Stuxberg o.) Floderus Djurv. 3: 281 (1904).
-DÖME, -GÅRD, -LÖS, -VIGA, se C.
B (†): BISKOPE-LÖS, se C.
C: BISKOPS-ADJUNKT. (†) i Visby: adjunkt åt biskop i dennes egenskap af kyrkoherde i domkyrkoförsamlingen. En af stadens (dvs. Visbys) prester, biskops-adjunkten C. E. Bergman Gotl. skildr. 88 (1882). —
-BAND30~2. (enst.) pallium; jfr -KAPPA 2. Hvar Erke-Biskop borde med sit Biskops-band begrafvas. Schönberg Bref 1: 72 (1772). —
-BOL~2. [fsv. biskops bol] (till) biskopsgård (hörande jord), biskopsboställe. Dijkman Ant. eccl. 209 (1703). Under Emund Olofson gjordes början til Skara Domkyrka utaf Biskop Asmund, och Biskopsbol tillades af Almänningen vid Skara. Lagerbring 1 Hist. 1: 539 (1769). Hahnsson (1884). —
-BONDE~20. (om ä. förh.) allmogeman som arrenderar biskopsjord; jfr -LANDBO, -LANDBONDE. Handl. Finl. kam. förh. 4: 140 (1593; i ränteregister). Forssell Hist. 1: Bil. s. 9 (1869). —
-BORD~2. [fsv. biskops bordh; jfr mlat. mensa episcopalis l. episcopi] (fordom) kam. (inkomst af) det som är anslaget till biskops underhåll, väl i sht fastigheter (o. tionde). G. I:s reg. 1: 28 (1521). Atj (dvs. att I, näml. biskop Brask) oss .. skicke .. 300 lödig marc. sölff aff biscops bordit til löna knekterna med. Därs. 190 (1524). Biskop Bendicter i Scara .. skaffade dubbelt flera gårdar under Biskops bordet, än han emottog. Schönberg Bref 1: 101 (1772). Biskopsbord voro sådana hemman, som nyttjades af tjenstgörande Biskopen och föllgde ämbetet åt. Botin Hist. 2: 203 (1792). Under biskopsbordet i Åbo lydande jordar. Strinnholm Hist. 5: 70 (1854). Höjer Sverige 2: 1338 (1881). —
-BOSTÄLLE~020, äfv. ~200. Civ. instr. 280 (1688). Det af Wallqvist uppförda biskopsbostället Östrabo. Böttiger 6: 368 (1847). Den (dvs. den nya prästgården) skulle bli .. lika präktig som ett biskops-boställe. Lagerlöf En saga 124 (1908). —
-BREF~2. (i sht om ä. förh.) biskops ämbetsskrifvelse. Erkebiskops- och biskopsbref begynna .. nu (i slutet af 1100-talet) att visa sig. Reuterdahl Sv. kyrk. hist. II. 1: 4 (1843). (På Korois gård i närheten af Åbo) äro flere biskopsbref utfärdade. Schybergson Finl. hist. 1: 63 (1887). —
-BÄNK~2.
1) för biskop (o. biskops familj) afsedd kyrkbänk. Lenæus Delsbo 45 (1764). I choret (i Sagu kyrka i Finl.) står till venster om altaret en prydligt utarbetad biskopsbänk. Hausen Antiqv. forskn.-resa 1871, s. 12.
2) [jfr STOCKHOLMSBÄNKEN i riksdagen o. d.] bänk (l. stolrad) på hvilken närvarande biskopar tagit plats, för biskopar afsedd bänk (l. stolrad); särsk. om dyl. bänk (l. stolrad) i prästeståndet vid ståndsriksdagar l. på kyrkomöte; äfv. om de biskopar som sitta på dyl. bänk (l. stolrad). Vi bibehålla denna vår mening, skulle ock hela biskopsbänken höja sin silfvertunga deremot. Sthms Fig. 1845, s. 355. Från presteståndets biskopsbänk fick han .. uttala sig om det kungliga förslaget. Wieselgren Bild. 126 (1889). —
-DEL~2. (fordom) biskops andel af kyrkotionde. G. I:s reg. 4: 33 (1527). Vnthe V(år) N(ådige) herre Capellanen wiid sala alla kirkio Tiendh som falla kan på biscopz delen hoc Anno. Därs. 8: 192 (1533). Därs. 17: 80 (1545). Forssell Hist. 1: 182 (1869). —
-DRÄKT~2. jfr -SKRUD. Nordforss (1805). Dalin (1850). Till biskopsdrägten hörde (under medeltiden förutom det nämnda) .. bröstkorset, handskarne och ringen. Hildebrand Kyrkl. k. 118 (1875). —
-DÖME~20. (biskop- RP 8: 265 (1640). biskops- G. I:s reg. 1: 34 (1522) osv. bisp- Oxenst. brefv. 8: 284 (1635). bispes- RP 7: 73 (1637). bisps- G. I:s reg. 1: 253 (1524), Därs. 7: 194 (1530) m. fl.) [fsv. biskops döme] biskops ämbetsområde, (biskops)stift. Lincöpings Biscopsdöme. G. I:s reg. 1: 34 (1522). Biskopsdömmet Ermelandt. N. Av. 31 jan. 1656, nr 1, s. 2. jfr: Af hans (dvs. E. Benzelius') söner och sonsöner kallades fem från lärostolar vid universiteten till biskopsdömen. Forssell i SAH 58: 114 (1883). —
-FODRING~20. (biskops- Skara stifts jordeb. 19 (1540) osv. bispe- Hist. handl. XI. 1: 94 (1530). bisps- Hist. handl. XI. 1: 93 (1530)) (fordom) kam. skatt som af arrendatorer af (ursprungligt) kyrkogods erlades efter mantal till resp. biskop l., efter kyrkogodsens indragning, till kronan, urspr. bestående i utfodring af hästar, sedan i andra skattepersedlar; jfr -HÄST(AR). G. I:s reg. 3: 352 (1526). Hist. handl. XI. 1: 93 (1530). Torsthen y Stång rettaren (skattar:) Langille 2 c. jern, .. biscopzforinghen ½ p:d hwmbla. Skara stifts jordeb. 19 (1540). G. I:s reg. 24: 209 (1554). De kyrkliga landbönderna .. gåfvo .. liksom frälsebönderna både årlig- och kungsfodring, och de hade dessutom att erlägga sin biskopsfodring, som numera (dvs. på 1540-talet) uppbars af konungen. Forssell Hist. 1: Bil. s. 5 (1869). —
-FODRINGS-LÄNGD—10~2. (fordom) Forssell Hist. 1: Bil. s. 9 (1869). —
-FOGDE~20. [fsv. biskops foghate] (fordom) fogde hvilken ss. biskoplig tjänsteman uppbar biskop tillkommande afgifter l. ss. kunglig tjänsteman afgifter som förut tillkommit biskop men indragits till kronan. Olaff scriffuare konungxfogthe oc biscopsfogte vtj ydre och tesligis biscops fogte vtj tiust och kind. G. I:s reg. 4: 266 (1527). De (under G. I) kronan tillerkända biskopsfodring och biskopssakören .. antvardades åt särskilda biskopsfogdar för hvarje stift. Forssell Hist. 1: 225 (1869). —
-FÖGDERI~102. (fordom) biskopsfogdes ämbete l. förvaltningsområde? Biscopzfögderijd i Östergötland. G. I:s reg. 11: 152 (1536). —
-FÖRSLAG~02. förslag till ledig biskopssyssla. Wilskman Eccl. 63 (1760). Tegnér 5: 336 (1823). Hahnsson (1884). —
-GODS~2. (bispa- Girs E. XIV 7 (c. 1630)) (i sht i fråga om ä. förh.). G. I:s reg. 9: 41 (1534). Girs E. XIV 7 (c. 1630). Om Biskops-Godsen blef beslutet, at sedan Konungen (dvs. G. I) af dem hade tillagt Biskoparna så stor ränta, som han pröfvade nödig, skulle de för det öfriga gifva Konungen et visst i penningar. Botin Hem. 2: 111 (1756, 1789). Det gamla biskopsgodset Arnö i Mälaren med fasta stenhus. C. Hallendorff i Uppland 1: 246 (1902). —
-GÅRD~2. (biskop- G. I:s reg. 4: 275 (1527). bispes- Växiö rådstur. prot. 1660, s. 1268, Växiö domk. akt. 1671, nr 251) [fsv. biskops gardher] (Fogden) jöns (västgöte skall) vpbæra biscop gårdzens (i Åbo) rentho på våra vegne och göra oss rækenskap ther vppa huad thet ær aff tyende, awradt, fiskerij, peninga, saköre, effter .. (Västerås') ordinanties innehållilse. G. I:s reg. 4: 275 (1527). Här medh E(ders) H(ög)w(ördig)het och morkära i Bispesgården aff migh tienstligen helsat. Växiö domk. akt. 1671, nr 251 (afslutning i bref). Konungen (Karl Knutsson) angrep .. staden (Lund) och afbrände den, gjorde några stormningsförsök på biskopsgården och domkyrkan, men blef med manspillan tillbakaslagen. Brunius Metr. 196 (1836, 1854). Biskopsgården Östrabo. Ill. Sv. 1: 277 (1882). —
-GÄSTNING~20. (fordom) kam. gärd in natura l. i penningar urspr. afsedd till underhåll af stiftets biskop på ämbetsresor men af Gustaf I indragen till kronan. G. I:s reg. 4: 3 (1527). Biscopz gestningen och all Sackören, huilke ij partzeler (dvs. 2 poster) mett hans fougte gestningh, han (dvs. den nämnde fogden) vtan regenskap beholle skall och giffue oss ther vtaff pro hoc Anno 38 eth hundrede fyretio gode fulwichtige vngerske gyllene. Därs. 12: 21 (1538). Forssell Hist. 1: 202 (1869). —
-HATT~2. (bispe- Fryxell Ber. 2: 54 (1826; efter ä. källa)) [fsv. biskops hatter] (numera bl. i fråga om ä. förh.) = -MÖSSA 1. O. Petri Clost. E 4 b (1528). Tu (må) .. lathe haffue vpseende medh honum (dvs. biskopen i Åbo), att han icke sätther Biscopzhatt:n för högt, att han icke kunne falle vtaff honum, förre ähn han wisste ther någ:t vtaff. Handl. rör. fin. kyrk. 1: 40 (1560; i bref från G. I till befallningsmannen på Åbo slott). Fyr och tiugu haft biskops hatt / I strengenes .. ihn till nu. Messenius Christm. 257 (c. 1616). (Ärkebiskopen Jöns Bengtsson Oxenstierna) trädde fram för högaltaret i Upsala domkyrka, nedlade der sin biskopshatt och svor att ej återtaga honom förr än det blifvit annorlunda i Sverige. Odhner Lärob. 89 (1869, 1886). Hildebrand Medelt. 3: 596 (1901). —
-HUS~2.
1) hus som en biskop bor uti, biskops boställshus, biskopsboställe; jfr -GÅRD, -RESIDENS 1. Lagerbring Skr. 157 (1781). Brunius Metr. 472 (1854). Biskopshuset midt för domkyrkan (i Linköping). Ill. Sv. 1: 213 (1882).
2) biskops familj. I Lund rådde den största förtrolighet mellan biskopshuset och hans (dvs. Tegnérs) eget. Kahl Tegnér 122 (1851, 1868). Tegnér Farf. 254 (1900). —
-HUSTRU. (†) biskopinna; jfr -MODER. Bidr. t. Åbo hist. I. 13: 127 (1638). Cons. eccl. Abo. prot. 372 (1659). —
-HÄST~2. biskop tillhörig häst; särsk. (fordom) kam. i pl., om dyl. hästar som underhöllos af det andliga frälsets landbönder, äfv. om afgift i st. f. dyl. underhåll; jfr -FODRING. G. I:s reg. 17: 237 (1545). (Det andliga frälsets landbönder) måste .. ifrån den dagen de .. under Kronan blefvo reducerade, svara til de årliga och Kongs-hästarna, där de tilförene allenast hade Biskops-hästar. Botin Hem. 1: 54 (1755, 1789). Forssell Hist. 1: 204 (1869). —
-INVIGNING~020. biskops invigning till sitt ämbete; jfr -INSTALLATION, -ORDINATION, -VIGNING. J. C. Stricker (1762) hos Bælter Cerem. Reg. Schybergson Finl. hist. 1: 325 (1887). Fyris 1894, nr 142, s. 2. —
-KANDIDAT ~102. SP 1780, s. 567. Reuterdahl Sv. kyrk. hist. 1: 304 (1838). Fryxell Sv. biskopsval 56 (1900). —
1) (numera föga br.) = -KÅPA 1. (Rikskansleren) Badh att dee (dvs. rådet) vele resolvera der till, anten dee veele tractera honom (dvs. biskop Rudbeckius) humaniter .. eller strängt .., taga bispeskappan ifrån honom. RP 6: 449 (1636). Jag befruchtar at Doctoris Johannis Matth. och D. Terserj biskopskappor afklädas för än leken lychtas. Växiö domk. akt. 1664, nr 158. Den rikt utsirade biskopskappan. Schybergson Finl. hist. 1: 150 (1887).
2) (†) pallium; jfr -BAND, -KJORTEL, -KÅPA 2. (Påfvarnas) myndighet (växte) så högt, at det omsider såsom et nödwändigt ting wardt allom pålagt at hämpta Biskops-Kappan ifrån Rom. Hermelin En polsk adelsmans bref B 2 b (1705). Pallium, hwilket på Swenska kan kallas Biskops-Kappa eller Chorkåpa. Spegel Kyrkioh. 2: 31 (1707). (Påfven Innocentius III) befalte Archibiskopen i Lund .. at viga och lämna honom (dvs. ärkebiskop Valerius i Uppsala) Biskopskappon. Rhyzelius Episc. 1: 33 (1752). —
-KAPPE-SKATT—10~2. (fordom) När någon Biskop skulle fordom ordineras, så måste desz Stifts Kyrckior och Kyrckioprester, efter en wisz taxa, giöra ett sammanskott af penningar .., som kallades Biskops Kappe skatt. Dijkman Ant. eccl. 235 (1703). —
-KJORTEL. (†) pallium; jfr -KAPPA 2. (Påfven Johannes V) författade een Book om Pallij eller Biskopskiortelens Wärdigheet. Schroderus Osiander 2: 384 (1635). —
-KONFERENS~102. möte af (landets) biskopar för behandling af viss fråga l. vissa frågor (i Sv. sammankalladt första gången 1898 för yttrande om lekmannadopet). Ny eckl.-tidn. 1897, s. 392. Därs. 1898, s. 43. GHT 1902, Reg. 2 NF 6: 729 (1906). —
-KORS~2. till biskops ämbetsdräkt (i den sv. evangelisk-luterska kyrkan sedan 1805) hörande kors som bäres på bröstet i en kedja kring halsen. Heinrich (1814). Erke-Biskopen (öfverlämnar) till den, som inställes (till biskop), först Konungens Fullmakt och derefter Biskopskorset, hvilket han hänger på hans bröst. Handb. 1869, s. 163. Lundell (1893). särsk. herald. latinskt kors. Gaffelkors .., Knappkors .., Ankarkors .., Biskopskors .., Ärkie Biskopskors. Uggla Her. 65 (1746). —
-KRONA~20. [fsv. biskops krona] (numera knappast br.) = -MÖSSA 1. J. C. Stricker (1762) hos Bælter Cerem. Reg. Hildebrand Medelt. 3: 596 (1901). —
-KRYCKA~20. [fsv. biskops krykia] (numera knappast br.) = -KRÄKLA. Biskops och Cardinaals Hattar, .. Biskops Kryckia eller Staaff, och annat slijkt Giöklespeel. Schroderus Osiander III. 1: 183 (1635; ur Luthers företal till schmalkaldiska artiklarna). N. R. Broocman (1754) hos Leinberg Vårt land 4: 53. A. T. Låstbom i Biogr. lex. 10: 216 (1844). —
-KRÄKLA~20. [fsv. biskops krökla] biskopsstaf; särsk. den öfre, böjda delen däraf; jfr -KRYCKA. Atterbom LÖ 2: 308 (1827, 1854). Weibull Fr. Lund o. Lundag. 200 (1898). —
-KRÖNIKA~200. krönika öfver (ett stifts, ett lands osv.) biskopar. Andreæ Ol. Rhyzelii .. Episcoposcopia Sviogothica, Eller En SveaGöthisk Sticht- och Biskops-Chrönika. (1752; boktitel). Den för Historien vigtiga Linköpings Biskops-Chrönika. Hammarsköld Sv. vitt. 1: 78 (1818). (Juustens) finska biskopskrönika .. är ännu i dag af stor vigt. Schybergson Finl. hist. 1: 324 (1887). —
-KYRKA~20. (i fråga om ä. förh.) domkyrka, katedral. Till biskopsstol hörer nödvändigt en biskopskyrka (ecclesia cathedralis). Reuterdahl Sv. kyrk. hist. 1: 383 (1838). (Man) började .. under den romanska perioden anlägga en stor biskopskyrka eller katedral i Linköping. Hildebrand Kyrkl. k. 27 (1875). Vid hvar biskopskyrka (domkyrka) skulle upprättas ett kapitel (domkapitlet) af vid domkyrkan tjänstgörande prästmän af olika grader. Dens. i Sv:s hist. 2: 119 (1904). —
-KÅPA~20.
1) till biskops ämbetsskrud hörande kåpa l. mantel; ofta ss. symbol för biskopsämbetet; äfv. i öfverförd anv. om biskopsämbetet; jfr -KAPPA 1, -MANTEL, -ROCK. Spegel (1712). (L. Petri Gothus) invigdes (till ärkebiskop) 1575 .. Dervid nyttjades åter för första gången biskops-kåpan, mössan och stafven, hvilka Svenska biskoparne sedan bibehållit. Geijer II. 3: 247 (1834). Sturzen-Becker 1: 58 (1861). Lundell (1893).
2) (†) pallium; jfr -KAPPA 2. Pallium Episcopale, Biskopskåpa eller kappa. Rhyzelius Episc. 1: 23 (1752). (Ärkebiskop Nicolaus Allonis) blef .. med Biskopskåpo vtzirad af Påvan sielf. Därs. 37. Schultze Ordb. 2214 (c. 1755). —
-LANDBO~20. (i fråga om ä. förh.) jfr -BONDE. G. I:s reg. 5: 158 (1528). Handl. Finl. kam. förh. 2: 148 (1570). De Södermanländska biskopslandborne (voro) till antalet 103 fördelade i 9 rättaredömen. Forssell Hist. 1: Bil. s. 56 (1869). —
-LANDBONDE~020. (i fråga om ä. förh.) jfr -BONDE. G. I:s reg. 6: 339 (1529). Forssell Hist. 1: 34 (1869). —
-LEDIGHET~200 l. ~002. förhållande(t) att l. tid(en) då en biskopsstol står ledig. Lagerbring 1 Hist. 3: 838 (1776). Under biskopsledighet tillsättes läraresyssla af konsistorium genom de flesta rösterna. SFS 1900, nr 103, s. 11. —
-LOFT~2. (fordom) jfr -STUGA. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 204 (cit. fr. 1639). Slutades att försambl(ingen) skulle upbygga biskopz lofftet, som war alldeles förfallit. Växiö domk. arkiv 1670, s. 139. —
-LÄNGD~2. Reuterdahl Sv. kyrk. hist. 1: 396 (1838). Den med Vestgötalagen åtföljande gamla biskopslängden. Strinnholm Hist. 4: 13 (1852). Forssell i SAH 58: 227 (1882). —
-LÄNSMAN~20. [fsv. biskops länsman] (fordom) (Biskopen i Åbo har) sin Biskopz lhänzman vthi huar sochn som honom skall opspana alle lönskeläger och stundom horsaker, med hwilka han sedan vthi visiteringh slijther, dömmer och sakören derföre opbär. N. Bjelke (c. 1623) hos Simolin Wiborgs stifts hist. 50. P. E. Bergfalk i Frey 1841, s. 167. —
-LÖS. (biskop- O. Petri Kr. 333 (c. 1540). biskope- Alopæus Borgå gymn. 217 (i handl. fr. 1656). biskops- G. I:s reg. 5: 158 (1528), Schroderus Osiander 1: 778 (1635) m. fl. bisps- G. I:s reg. 6: 329 (1529)) (†) som (för tillfället) saknar biskop. Stict som nw biscops lös ära. G. I:s reg. 5: 158 (1528). Then Romerske Stolen war vthi fem daghar Biskopslöös. Schroderus Osiander 1: 139 (1635). Alopæus Borgå gymn. 217 (i handl. fr. 1656). —
-MITRA~20. = -MÖSSA 1. Wilson Spelb. 9 (1888). Hildebrand Medelt. 3: 597 (1901). särsk. herald. Hausen Antiqv. forskn.-resa 1871, s. 29. Biskopsmitran .. begagnas af utländske ärkebiskopar och biskopar öfver deras vapen, bakom hvilket vanligen hänga korsade ett svärd och en kräkla. Schlegel o. Klingspor Her. 86 (1874). —
-MODER. (†) biskopinna; jfr -HUSTRU. Växiö domk. arkiv 1667, nr 400. E(ders) Fadherl. Högw(ördighe)t behagadhe, näst sin egen högwördiga Person, helsa wijdtberömbda och dygdesammaste Biskopzmoderen, sampt Jungfruerna, medh min och hustrons tienst. Därs. 1676, nr 244. —
-MÖSSA~20.
1) till biskops ämbetsskrud hörande hufvudbonad; ofta ss. symbol för biskopsämbetet; äfv. i öfverförd anv. om biskopsämbetet; jfr -HATT, -HUFVA, -KRONA, -MITRA, -SKRUF. Peringskiöld Mon. upl. 271 (1710). (Hemming Gad) syntes af naturen snarare ämnad at bära hjelm än Biskopsmössa. Celsius G. I 6 (1746, 1792). Thomander 2: 581 (1828). Handb. 1894, s. 237.
2) [jfr t. bischofsmütze] om vissa växter.
a) [namnet beror på blommans likhet med en biskopsmössa] växten Digitalis purpurea Lin.; jfr -ÖRT. D(igitalis) purpurea (fingerborgsblomma, biskopsmössa). Lundström Trädg. 291 (1831, 1852). Dalin (1850).
b) [namnet beror på blommans likhet med en biskopsmössa] växten Mitraria coccinea Cav. Lindgren Trädg. 7: 204 (1883).
c) [namnet beror på svampens likhet med en biskopsmössa] svampen Helvella mitra Sow. Fries Sv:s svampar 48 (1860). Plocka stora brunglänsande biskopsmössor bland stubbarna på ett fall. K. E. Forsslund i Sv. turistfören. årsskr. 1904, s. 52.
3) [namnet beror på snäckskalets likhet med en biskopsmössa] snäckan Mitra episcopalis Lin. Oldendorp Missionsarb. 1: 136 (1786). 1 Brehm III. 2: 285 (1876).
4) (fordom) bef. utanverk i form af en dubbeltenalj med bakåt konvergerande anslutningslinjer; jfr PRÄST-MÖSSA. Weste (1807). —
-MÖTE~20. (bispa- Dryselius) The decret och statuter Påuen eller .. almenneligh Biscopsmöter stadgat. Svart G. I 126 (1561). Dryselius Monarchsp. 296 (1691). Broocman Österg. 1: 153 (1760). Uppsala biskopsmötes beslut (1595). F. Berg i Verdandi 1885, s. 158. —
-NAMN~2.
1) (mindre br.) biskopstitel. Svart Gensv. H 2 a (1558). När så tilstår, så moste jag ropa, om jag wil förswara biskops och wechtare namnet. Swedberg Bet. om Sv:s olycko 59 (1710); jfr BISKOP 1. Fryxell Sv. biskopsval 3 (1900).
2) viss biskops namn. Flera danska biskopsnamn äro uppgifna. Reuterdahl Sv. kyrk. hist. 1: 301 (1838). —
-ORDINATION~1002, stundom ~01—. jfr -INVIGNING. Ur Finl. hist. 1: XVIII (1809). Reuterdahl Sv. kyrk. hist. 1: 342 (1838). —
-ORNAT~02. biskopsskrud. —
-PENNING~20. (fordom)
1) i pl., om vissa afgifter till l. af biskopar. Stadg. ang. landtmil. 2: 81 (1687). S. Pers-Skatten, Biskops-penningar och andra sådana Narrverk, hvarmed Påfvarne i Rom utblottade och skinnade våra enfaldiga Förfäder. Lagerbring 1 Hist. 4: Föret. XXXIII (1783).
-REGEMENTE~1020. (bisps- G. I:s reg. 7: 59 (1530)) biskop(ar)s styrelse. G. I:s reg. 5: 158, 167 (1528). Därs. 7: 59 (1530). —
-RESIDENS~102.
1) biskopshus (se d. o. 1). K. Carl tog sitt qvarter i biskopsresidenset i Heilsberg. A. Cronholm i SKN 1841, s. 46. Höjer Sv. 1: 231 (1873).
-RING~2. ring tillhörande katolsk biskops ämbetsskrud. G. I:s reg. 13: 212 (1541). En ring skulle (under medeltiden) .. biskopen alltid bära, den biskopsring, som öfverlemnades honom, när han vigdes till sitt maktpåliggande embete. Hildebrand Medelt. 3: 600 (1901). —
-RÄNTA~20. [fsv. biskops ränta] (fordom) inkomst af fastighet som hör till biskopsstolen. G. I:s reg. 6: 156 (1529). Lagerbring 1 Hist. 2: 143 (1773). Forssell G. II A. 26 (1894). —
-RÄTT~2. (bisps- G. I:s reg. 7: 194 (1530)) [fsv. biskops rätter] (fordom) biskops rätt till böter; böter till biskop. G. I:s reg. 7: 194 (1530). Abrahamsson 765 (1726). —
-RÄTTIGHET~200 l. ~102. biskop tillkommande rättighet. NF 3: 318 (1878). särsk. (fordom) biskops rätt att uppbära vissa afgifter, i sht böter; särsk. konkret, om själfva afgifterna. (Biskop Bengt) frikallade .. (1289) alla Nydala Klosters Landboar för alla Biskops-rättigheter, och i synnerhet för det, som egenteligen kallades Biskopens ensak. Lagerbring 1 Hist. 2: 784 (1773; lat. juribus episcopalibus). Reuterdahl Sv. kyrk. hist. II. 2: 461 (1850). —
1) [fsv. biskops sak] (fordom) = -SAKÖRE. G. I:s reg. 3: 352 (1526). Alle andra sacher (utom de nämnda) som i lagbochen eller epther sedwenien kalles biscops sacher bære konungx ffogthe eller fförlæninges men op Oc kalles ecke lenger biscops sacher wthen reknes til hopa med konungx sacher. Därs. 5: 26 (1528). Skara stifts jordeb. 21 (1540). Forssell Hist. 1: 47 (1869).
2) (tillfällig anv.) angelägenhet, förhållande m. m. som har afseende på biskop(ar). Tegnér 5: 371 (1824). Därs. 499 (1825). —
-SAKÖRE~020. (bisp- G. I:s reg. 7: 219 (1530)) [fsv. biskops saköre] (fordom) böter som till 1528 tillföllo (stiftets) biskop, sedan i allm. kronan; jfr -SAK 1. G. I:s reg. 7: 219 (1530). Konungz och biskopz sakörer. Därs. 16: 467 (1544; möjl. två ord). Biskopen var berättigad att uppbära de Sakören, som föllo för de brott, hvilka hörde under den Andeliga domstolens afgörande, eller utaf de Personer skulle betalas, som hörde till det Andeliga Ståndet. .. De .. kallades BiskopsSaköre. Botin Hem. 2: 62 (1756, 1789). Biskopssakörena voro säkerligen en högst betydande inkomsttitel. Forssell Hist. 1: 153 (1869). —
-SKO~2. [fsv. biskops skor] (fordom) till biskopsskrud hörande sko. (De medeltida) Biskopsskorne .. härstammade från Romarnes sandaler. De hade form af en sula, från hvars främre del flikar gingo upp mot vristen, hvilke höllos samman af en rem. Hildebrand Medelt. 3: 596 (1901). —
-SKOLA~20. (fordom, föga br.) katedralskola. Hollander Sv. underv. hist. 1: 3 (1884). Lundell (1893). —
-SKRUD~2. [fsv. biskops skrudher] biskops ämbetsskrud; jfr -DRÄKT, -ORNAT, -PRYDNING. (Ärkebiskop Jöns Bengtsson Oxenstierna) gick in i domkyrkiona (i Uppsala) och lagde vtåff sin biscops skruudh för Sancti Erics skrijn, och sade sich icke wilia dragha sådana skrudh förra än annorledes stodhe til i rikit. O. Petri Kr. 221 (c. 1540). Rhyzelius Episc. 1: 116 (1752). Hagberg i SAH 26: 159 (1852). —
-SKRUF. [fsv. biskops skruver] (†) = -MÖSSA 1. jfr: M(äster) Cnuut (infördes i Sthm) medh en näffuer biscopz skruff. Svart G. I 113 (1561). —
-STAD~2. stad där biskop har sitt säte, stiftsstad; jfr -RESIDENS 2. Lagerbring 1 Hist. 4: 470 (1783). Den gamla biskopsstaden (Strängnäs). Ill. Sv. 1: 393 (1882). —
-STADGAR ~20, pl. af biskop(ar) utfärdade stadgar. Synodal- och biskopsstadgarne. Reuterdahl Sv. kyrk. hist. II. 2: 641 (1850). Hildebrand Medelt. 3: 883 (1903). —
-STAF~2. [fsv. biskops staver] upptill böjd staf som tillhör biskops ämbetsskrud; ofta ss. symbol för biskopsämbetet; äfv. i öfverförd anv. om biskopsämbetet; jfr -KRYCKA, -KRÄKLA, -SPIRA. Axehielm Lex. sueogoth. (c. 1630). Keysaren .. fordrade Biskopsstafven igen tilbaka ifrån bemälte Carl. Schroderus Osiander 2: 598 (1635). De sökte öfvertala Sturen .. at låta honom (dvs. Trolle) förnimma hvad svärdet, då det är i rätta händer, kan förmå emot en Biskops-staf. Celsius G. I 18 (1746, 1792). Stenar (har enl. Rhyzelius) därföre nedlagt Biskops-stafven, efter han intet blef Ärke-Biskop. Lagerbring 1 Hist. 2: 279 (1773). Kalmar stifts presterskap .. tillkännagaf sin önskan att se biskopsstafven i Genbergs hand. Snoilsky i SAH 52: 46 (1876). Assistenterna (vid biskopsvigningen fästa) korkåpan på biskopen, hvarefter ärkebiskopen åt honom öfverlämnar biskopsstafven. Handb. 1894, s. 236. Biskopsstafven hade från början utseende af en herdestaf, med krok i den öfre änden. Hildebrand Medelt. 3: 600 (1901). —
-STAT~2.
2) (†) biskopsämbete, biskopsvärdighet. Egino .. utvalde sitt säte i Lund, där ock Biskops-Staten beständigt förblifvit intil vår tid. Lagerbring 1 Hist. 2: 51 (1773). —
-STIFT~2. (bisp- G. I:s reg. 7: 242 (1531)) [fsv. biskopsstikt] jfr -DÖME. G. I:s reg. 7: 242 (1531). Wåre Rijges Episcopat, eller Biskops Stifft. Därs. 13: 29 (1540). Biscopparna .. skola .. een gång om åhret .. visitera vthi biscops-stifften. Rudbeckius Kyrkiost. 36 (c. 1635). Sahlstedt (1773). För den kyrkliga förvaltningen är Sverige deladt i 12 biskopsstift. Sv:s land o. folk 241 (1901). om ett stifts prästerskap. Gick hvart biskops stifft fram ordine och hvar och en gaf sine vota eller suffragia. RA 3: 42 (1593). —
-STOL~2. [fsv. biskops stol]
1) [jfr motsv. anv. i fsv.] i fråga om ä. förh.: för biskop afsedd (i allm. dyrbar) stol i kyrka, i sht i kyrkkor; jfr -TRON; numera: för biskop (o. biskops familj) afsedd kyrkstol l. kyrkbänk; jfr -BÄNK 1. Bureus Suml. 45 (c. 1600). Jacob i Norby medh en annan dreng stådho vnder heela gudztiensten i biscops stooll. Murenius Acta visit. 34 (1640; möjl. två ord). (1705 borttogos) gamla biskops- kyrkoherde- kapellans- och klockarestolar i nedra koret (i Lunds domkyrka). Brunius Metr. 338 (1854). Furstarnes fält- och tronstolar samt biskopsstolarne äro icke sällan bildade som fällstolar. Adler Meyer 474 (1895). Biskopsstolen stod (under medeltiden) ursprungligen i apsis. Hildebrand Medelt. 3: 346 (1900).
a) i uttr. bestiga l. uppstiga på l. intaga en biskopsstol, blifva biskop, sitta på en biskopsstol, vara biskop, o. d. Rhyzelius Episc. 1: 252 (1752). (År 1619—46) satt på Westerås biskopsstol Johannes Rudbeck. Geijer I. 2: 236 (1840). Efter Reuterdahls förflyttning till Uppsala hade Thomander intagit biskops-stolen i Lund. Wieselgren Wieselgren 310 (1900).
b) närmande sig 3, om biskopsämbetet. Biskopsstolen i L. är vakant. Makt att besätta så väl lägre prästtjänster som biskopsstolar. Fryxell Sv. biskopsval 5 (1900). Då en biskopsstol blifvit ledig. Därs. 123.
3) [jfr motsv. anv. i fsv.] biskopsämbetet betraktadt ss. institution; jfr -SÄTE 2. Biscopstolen j Linchepungh. G. I:s reg. 1: 223 (1520). The godz som ligat haffua vnder lincöpungx biscopsstol. Därs. 4: 329 (1527). Biscopsstolens landboor. Därs. 5: 43 (1528). Serenius (1734; under spiritual). Carl Knutson Bonde fick gården .. genom byte 1441, men den kom längre fram ånyo under biskopsstolen. Höjer Sv. 2: 96 (1876).
-STUGA~20. [fsv. biskops stova] (fordom) stuga afsedd till bostad åt biskop vid ämbetsbesök; jfr -LOFT. (Allmogen i Fögel) Lofuade bygia biscopsstugun åff nyo tilkommande åhr på annat stelle. Murenius Acta visit. 298 (1655). —
-STÅND~2. (numera knappast br.) Biskopzstand är ostraffeligit, när thett blifver brukett efter S. Pauli grund och mening. G. I:s reg. 24: 386 (1554). Dict. Hamb. (1700). —
-STÄLLE. (bispes- RP 6: 752 (1636)) (†) biskopsstol (se d. o. 2 b), biskopsämbete. RP 6: 752 (1636). Hvem till dett vacante biskopsstellett i Skara förordnas skall. Därs. 8: 5 (1640). —
-SYNOD ~02. (om ä. förh.) stiftssynod. Den 30 juni skulle (enl. biskopsstadgar från c. 1340) hvar prost, åtföljd af tvänne ”synodalvittnen”, infinna sig vid biskopssynoden i Linköping. Hildebrand Medelt. 3: 161 (1900). (Ärkebiskop Jakob) sammankallade en biskopssynod i Arboga år 1474 — den sista, som omtalas i vår medeltids urkunder. Dens. i Sv:s hist. 2: 540 (1905). —
2) (mindre br.) biskops göromål. Icke destomindre kan vara troligt, at han (dvs. Stenfrid) til en del dragit vård om Biskopssyslorna. Lagerbring 1 Hist. 1: 533 (1769). —
1) [jfr motsv. anv. i fsv.] = -STOL 2. När ett BiskopzSäte blifwer ledigt, skal Capitlet Osz sådant tilkänna gifwa. Kyrkol. 20: 1 (1686). Intaga den svenska kyrkans nordligaste biskopssäte. Wieselgren Vår samt. 29 (1880).
2) (numera mindre br.) = -STOL 3. Bispsæthetz rænta. G. I:s reg. 1: 37 (1522). Städer, uthi hwilcka äro Biskopz-Säthen. Amer. 39 (1675). (Från) Husaby .. skal Biskopssätet hafva blifvit flytt til Skara .. vid pass A. 1150. Dalin Hist. 2: 21 (1750). Antipatris .. Intogs af Balduin, som der inrättade ett biskoppssäte. Palmblad Palæst. 298 (1823).
3) (numera mindre br.) biskopshus, biskopsgård. Vg. fornm. tidskr. 8—9: 126 (i handl. fr. 1612). Konungh Gustaff .. lät .. förbättra och befesta Cronebergh til ett Slott, som tilförrende ett Biskopzsäte warit hadhe. Tegel G. I 2: 234 (1622). Biskops-säten disponeras af Biskoparne till Boställen eller så kallade afvelsgårdar. Bonsdorff Kam. 87 (1833). Biskopssätet Östrabo strax utanför Växjö. Läseb. f. folksk. 610 (1892).
4) stad l. ort där biskop residerar, stiftsstad, biskopsstad, biskopsresidens. Nordberg K. XII 1: 693 (1740). Biskopssäten, utom Linköping och Vexiö, (voro) ledige och öfvergifne. Celsius G. I 162 (1746, 1792); jfr 1. NF 19: 142 (1895). —
-TAXA~20. (fordom) viss skatt som biskop hade att af sina inkomster erlägga till staten. Forssell Hist. 1: 160, 202 (1869). —
-TING~2. [fsv. biskops þing] (intill 1687) ting å hvilket biskops domsrätt utöfvades. Kyrkioherden klagar öf(ve)r huussfålket, att the inthet vela göra honom dagzverker effter ordninghen, remitteras till biscopztinghet. Murenius Acta visit. 474 (1660). I ställe för Biskops-Ting äre nu Dom-Capituler och Consistorier, hvilka ordinarie sittia. Abrahamsson 605 (1726). I stället för Härads- och Lagmans-Ting, hade Roms Betjenter Probste- och Biskops-ting. Botin Utk. 554 (1764). Till biskopstinget eller andliga domstolen hörde de af lekmän mot prester begångna brott. Strinnholm Hist. 5: 124 (1854). —
-TIONDE~200. [fsv. biskops tiund] (fordom) biskops andel i tionde. G. I:s reg. 4: 1 (1527). Botin Utk. 361 (1761). I de inre ödemarkerna, särskildt i Karelen, betalades biskopstionden tidigare i villebrådsskinn. Schybergson Finl. hist. 1: 169 (1887). —
-TIONDE-JÄRN—100~2. (fordom) Biskopstiondejern af Nerike, som årligen utgår. Meddel. fr. Ner. fornm.-fören. 1: 138 (ur fogdehandling fr. 1553). —
-TIONDE-SMÖR—100~2. (fordom) Biskopstiondesmör af Nerike .. 2 tunnor 2 l℔ 19 mark. Meddel. fr. Ner. fornm.-fören. 1: 137 (ur fogdehandling fr. 1553). —
-TITEL~20.
1) till 2. Ordföranden bland församlingsföreståndarne, ursprungligen blott ”den främste bland jämlikar”, steg (under det andra århundradet) .. till allt större anseende och makt, och biskopstiteln förbehölls honom ensam. Johansson Gummerus o. Rosenqvist Kyrkoh. 17 (1906).
-TRON~2. (knappast br.) jfr -STOL. särsk. = -STOL 2 (a). The som honom hade satt på Biskopsthronen. Schroderus Osiander 1: 783 (1635). —
-TUNNA i G. I:s reg. 4: 277 (1527) är felläsning för biskopstuna, dvs. Tuna gård i Uppland, hvilken fordom lydt under ärkebiskopen i Uppsala. —
-VAL~2. (bispes- RP 6: 243 (1636), Därs. 7: 76 (1637)) jfr -KESNING. L. Petri Kyrkeord. 78 b (1571). Vidh förre bispesvahl hafve Konungerne intet frågat Clerum i stiffterne. RP 7: 76 (1637). Dalin Hist. 2: 317 (1750). Domkapitlets röster vid biskopsvalet öppnades i dag. SDS 1894, nr 414, s. 3. —
-VIGA~20. (biskop- Linné) [jfr PRÄST-VIGA] (föga br.) Linné Bref I. 2: 67 (1746). C. W. Skarstedt i Biogr. lex. 19: 261 (1852). —
-VIGNING~20. jfr -INVIGNING. Bælter Cerem. 968 (1760). Vid biskopsvigningen (under medeltiden) aflades ed om trohet mot påfven och mot den kyrka till hvilken biskopen vigdes. Reuterdahl Sv. kyrk. hist. III. 2: 356 (1863). Rundgren i 3 SAH 8: 126 (1893). —
-VISITATION~1002, stundom ~0102. af biskop l. å biskops vägnar verkställd undersökning af de kyrkliga förhållandena i en församling. Murenius Acta visit. 403 (1658). Tegnér 5: 489 (1825). Tavaststjerna Fosterm. 291 (1887). —
-VISITATIONS-AKTER—10—, äfv. —0101~20, sällan ~100200 l. ~010200, pl. Biskopsvisitationsakter för åren 1698, 1702, 1708 och 1750. Hausen Antiqv. forskn.-resa 1887, s. 9. —
-VISITATIONS-RESA—10—, äfv. —0101~20, sällan ~100200 l. ~010200. J. Alopæus (1811) i Ur Finl. hist. 1: XXV. —
-VISITATIONS-STÄMMA—10—, äfv. —0101~20, sällan ~100200 l. ~010200. Efter gudstjänstens slut håller ärkebiskopen biskopsvisitationsstämma. SD(L) 1905, nr 129, s. 1. —
-VÅRD~2. (föga br.) Lagerbring 1 Hist. 2: 51 (1773). Biskopen öfver Åbo stift fick (1583) i uppdrag att handhafva biskopsvården äfven i Viborgs stift. Schybergson Finl. hist. 1: 327 (1887). —
-ÄMBETE~020, äfv. ~200. (bisp- Bååth Saxo 20 (1902). bispes- G. I:s reg. 6: 116 (1529)) [fsv. biskops ämbite]
1) till 2. Om så är ath någhor begärar itt biscops ämbete, han åstundar en goodh gerning. 1 Tim. 3: 1 (NT 1526; öfv. 1907: en församlingsföreståndares ämbete).
2) till 3. G. I:s reg. 4: 327 (1527). Thet retta Biscops embete som ther vthi står, at man skal predica Gudz ord och haffua vpseende medh them som vnder hans wårdnat äro, At the ock rett predica. L. Petri Kyrkeord. 75 a (1571). Biskops Ämbetet upprättades i Wiborg år 1618. Hallenberg Hist. 5: 172 (1796). I medlet af år 1834 tillträdde Franzén sitt biskopsembete. Wirsén i 3 SAH 2: 624 (1887). Handb. 1894, s. 234. —
-ÄMNE~20. Han (är) något ung till Bisp, men ähr itt godt biscopsembne. RP 6: 753 (1636). Lagerbring 1 Hist. 4: 233 (1783). För öfrigt var det för en hvar tydligt nog, att i (kyrkoherde) Annerstedt fans ett ypperligt biskopsämne, och biskop blef han också. Öman Ungd. 249 (1889). —
-ÖRT~2. = -MÖSSA 2 a. Linderholm Handlex. f. landthush. 1: 435 (1802). Weste (1807). Almqvist (1844). Dalin (1850).
D (numera bl. hvard. l. arkaistiskt): BISP-DÖME, -SAKÖRE, -STIFT, -SÄTE, -ÄMBETE, se C.
E (numera bl. starkt bygdemålsfärgadt): BISPA-GODS, se C. —
-MAKT, -MÖTE, se C.
F (numera bl. hvard. l. arkaistiskt): BISPE-FODRING, -HATT, se C.
G (†): BISPES-DÖME, -GÅRD, -KAPPA, -STÄLLE, -VAL, se C.
H (†): BISPS-DÖME, -FODRING, -LÖS, -REGEMENTE, -RÄTT, -SAK, -ÄMBETE, se C.
Spoiler title
Spoiler content