BISKOPLIG bis3kop2lig, sällan 302 l. 040, i bygdemålsfärgadt tal i södra Sv. äfv. bi3~skop2lig (bi`skoplig (med) öp(pet) o Weste), adj.; adv. -EN (Weste(1807), Dalin(1850)), -T.
[fsv. biskopliker; jfr d. biskoppelig, holl. bisschoppelijk, t. bischöflich, eng. bishoply, bishoplike]
adj. till BISKOP:som är egendomlig för l. tillhör l. tillkommer l. åligger l. hänför sig till l. härrör från en biskop (l. biskopar); om person: som är biskop; om församling o. d.: som består af biskopar; om lokalitet: där en biskop bor l. verkar; biskops-, episkopal; särsk. till BISKOP 3. Ett Biskopliget säte. Messenius Christm. 219(c. 1616). Det Biskopliga Ståndet. Nordberg K. XII 1: 759(1740). En biskoplig hierarki. Anjou Kyrkoh. 59(1846, 1867). En prakt-tafla i Tegnérs biskopliga lif var prestmötet i Vexiö 1836. Böttiger 6: 372(1847). De biskopliga residensstäderna. Rietz Sk. skolv. hist. 2(1848). Biskoplig skrud. Lundgren Mål. ant. 1: 250(1849, 1874). Det biskopliga embetet. Wennerberg i SAH 43: 80(1867). En upprörd tid, som oupphörligt försöker undergräfva den biskopliga auktoriteten liksom hvarje annan auktoritet. Sundberg Tal 100(1894). Utskottets biskoplige ordförande. E. Svensén i GHT 1897, nr 85, s. 2.— särsk.
b) (föga br.) i uttr. den biskopliga kyrkan o. d. om den engelska statskyrkan, episkopalkyrkan. Den nuvarande regeringens Tories (hafva) beständigt utmärkt sig med en nitisk tilgifvenhet för den Biskopliga församlingen. Litt.-tidn. 1797, s. 285. Den engelska biskopliga kyrkan. Svensén Jorden 396(1887).
