BISKÄL bi3~ʃä2l (bi`skäl Weste), n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[jfr t. nebengrund; se BI-, prefix1 2]
(mindre br.) jämförelsevis mindre viktigt skäl. The som på ett fördoldare vis begå thetta slutfelet (dvs. felslutet), hafva altid några odugeliga bi-skiäl, som the synas grunda sin mening på: och them yttra the; men hufvudskiälet .. thet förtiga the. Rydelius Förn. 178 (1721, 1737). Alla biskäl af likgiltighet, beqvämlighet, bruket o. s. v. måste tystna, då de strida mot sanning och rättvisa. Fries Bot. utfl. 1: 271 (1843, 1853). Ljunggren Tre ber. 12 (1880, 1892).
