SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1911  
BISLUTA, v. anträffadt bl. i p. pf. -en.
Etymologi
[jfr t. beischliessen; se BI-, prefix1 1 a]
(†) bifoga, bilägga, närsluta. Skiljobrefwet som här bislutit öfwersändes. Växiö domk. akt. 1720, nr 114. Ett Bref til alla Landshöfdingar i Sverje, med bislutet Patent. Nordberg K. XII 2: 139 (1740).
Spoiler title
Spoiler content