(be- Rothovius Likpr. ö. Birckholtz F 3 a (1624), Swedberg Schibb. 297(1716) m. fl.)
Etymologi
[liksom d. bispringe efter t. beispringen, motsv. holl. bijspringen; se BI-,prefix1 1 d; jfr lat. succurrere]
(i sht i skriftspr.) komma till hjälp l. undsättning, bistå, hjälpa; numera nästan bl. i aktivum, i sht i inf. (Hertig Karl Filip har) sin Herbroder K. M. wår nådigste herre esom oftast med god råd bisprunget. Gustaf II Adolf 98(1622). Att bijspringa dee evangeliske Ständer i Tysklandh emot Keijsaren och Ligan. RP 6: 25(1636). At bispringa och vnderstödia them (dvs. lidande medkristna) med sina trogna förböner och suckningar. Swedberg Cat. 663(1709). Secundera, komma til hielp, bespringa. Dens. Schibb. 297(1716). Franckrike är i stånd at .. utan at deremot betinga hjelpetroppar bispringa med subsidier. Höpken 2: 170(1752). En Christelig fattig, som förtienar at bispringas med Församlingens hielp. Bælter Cerem. 642(1760). Bispringa någon med råd och dåd. Möller(1790). Det är .. christnom värdigt, att bispringa våra likar i deras lekamliga nöd. Wallin Rel. 4: 183(1819). En sådan kalla hans bisprungna bröder .. en mensklighetens ledare och hjelte. Runeberg E. skr. 1: 248(1839). Birger Persson, en nitisk och verksam bispringare åt Hertigarne. Strinnholm Hist. 5: 279(1854). Bispringa ngn med penningar. Cavallin(1875). (Kastor o. Polydeukes) bisprungo i sjönöd samt vid sjukdomar. Schück Litt.- o. rel.-hist. 2: 164(1904).
