SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1911  
BISPEL, sbst.1, n.; pl. =.
Etymologi
[af mnt. bispel, motsv. ä. holl. bijspel, l. efter t. beispiel, med anslutning till spiel af fht. bîspel, lärorik berättelse, fabel, liknelse, af (se BI-, prefix1) o. spel, tal, berättelse, saga, motsv. fsax. spel, feng. o. eng. spell, got. spill, isl. spjall, af oviss härledning; jfr ä. eng. byspel]
(†)
1) [jfr liknande anv. i mnt., ä. holl. o. ä. t.] lärorik dikt, fabel, parabel. Dicht eller Bispel om Diefvulens förmälning. Bliberg Acerra 629 (1737; rubrik).
2) [jfr motsv. anv. i ä. holl. o. t.] exempel; förebild, föredöme. Hwilket meer än aff hundrade Bispeel är at se. Hiärne Vatt. 64 (1683). Exempel, bispel, efftersyn. Swedberg Schibb. 270 (1716). Han har en gång dragit .. Latinen til bijspel och eftersyyn. Hiärne Orth. 97 (1717). Weise 2: 244 (1771).
Spoiler title
Spoiler content