SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1911  
BISPRÅNG, n.; pl. =.
(†)
I. [jfr ä. t. beisprung, till beispringen (se BISPRINGA)] hjälp, bistånd. Auxilium .. Hjelp, undsättning, bisprång. Ekblad Lib. mem. (1764).
II. [se BI-, prefix1 1 c] sidosprång, bildl.
1) snedsprång. Hans Hustru, Madame Commod, som väl än vill gjöra sina bisprång, merker nu at hon har fått en karl att tas med och ingen kjäring. Amman 82 (1756).
2) afvikelse från ämnet, exkurs; jfr BISTEG slutet. Under mina bisprång har jag icke förlorat honom utur sigte. Höpken 1: 252 (1771).
Spoiler title
Spoiler content