SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1911  
BISSARE bis3are2, äfv. BITSARE bit3sare2, m.; best. -en, äfv. -n; pl. =.
Ordformer
(bitz(s)are G. I:s reg. 2: 108 (1525), Svart G. I 100 (1561). bijdzere Hofordning c. 1571. bissare Petreius Beskr. 3: 23 (1615), Heidenstam Svenskarna 293 (1908) m. fl.)
Etymologi
[fsv. bitzare, till BISSA, v.1; jfr ä. d. bitsere]
(fordom) förskärare (vid taffel); (hof)funktionär som hade att öfvervaka taffeln o. hvad till den hörde. G. I:s reg. 2: 108 (1525). The förnemligeste Herrebarn här i Rijket wore alt i hans (dvs. den utnämnde ärkebiskopen Johannes Magnus') tienst, hans Småswener, Bitzare, Skencker &c. Svart G. I 100 (1561). Belangendes k. M:tz boordh schall Bijdzerenn szå beställe, att ther till motte altijdh nogsampt ware duker och Bijläggere vdi forråådh. Koncept t. hofordning fr. c. 1571 i riksarkivet. Bissaren .. delar Maten sönder. Schroderus Hoff. väck. 99 (1616). (Biskop Brask hade förutom högre tjänstemän) monge ringare, enkannerlige Hoff-betienter: Såsom Kock, Skänck, Bissare, Redare, Spelemän (osv.). Rhyzelius Episc. 1: 124 (1752). Forssell Hist. 1: 118 (1869). Heidenstam Svenskarna 293 (1908).
Ssgr: BISSARE-, äfv. BITSARE-BRÖD300~2. (fordom) ett slags stort hvetebröd? F. Ödberg i Vg. fornm. tidskr. II. 1: 60 (cit. fr. 1565).
-KNIF~2. [fsv. bitzara kniver, motsv. ä. d. bitserekniv; jfr sv. dial. (Västergötl.; Rietz) bissare, stor förskärarknif] (fordom) ett slags stor o. jämförelsevis dyrbar förskärarknif. Bissereknifvar (för) st(yck) 4 (mark). Forssell Hist. II. 1: 21 (cit. fr. slutet af 1550-talet). (Måns Brynteson) Lett (när han af västgötaherrarna bestämts till konung) göra sigh bitzare kniffuar, och någen få och små credentz. Svart G. I 145 (1561); jfr Girs G. I 110 (c. 1630). Bissero (sannol. tryckfel för Bissere) knifwar och gaffel aff Sölfwer. Stiernman Riksd. 619 (1605). Mellin Nov. 1: 446 (1829, 1865).
Spoiler title
Spoiler content