BISTER bis4ter, n.; best. bistret.
Ordformer
(förr äfv. med fr. stafning bistre)
Etymologi
[jfr t. bister, eng. bistre, af fr. bistre af oviss härledning]
(i sht förr)
1) brun vattenfärg som beredes af glanssotet i skorstenar. Miniaturskolan 82 (1784). Skuggningar af bister eller tusch nere i bladvecken på skönt tecknade och konstrikt laverade blommor. Almqvist Pal. 5 (1838). Rothstein Byggn. 229 (1857, 1875). Bistre är ett något tungt, djupt, gulaktigt brunt, som förr plägade mycket användas till att i teckningar utarbeta skuggningarna. Jaennicke Aqvarellmåln. 57 (1878, 1889). — bildl. Historien .. sparar (icke) bister (dvs. dystra färger) i sina taflor. Nicander Minnen 147 (1831). Det är länge sedan dessa anteckningar skrefvos ... Man bör därför icke vänta sig i dem få se lysande taflor passande för våra granna utställningar, utan snarare endast .. gamla urblekta eskisser i bistre eller sepia. Lundgren Res. 31 (c. 1865).
2) i förb. mineraliskt bister, mineralbister. Manganbrunt eller Mineraliskt bister är en brun, af manganoxider bestående färg, som .. har en mycket inskränkt användning. (Ekenberg o.) Landin 620 (1893).
Ssgr: BISTER-BRUNT30~2, sbst. brun färg liknande den som framkallas gm bister. Hvad ädla drag, men spöklik clair-obscur / af nattens bisterbrunt och månens strålar! Sturzen-Becker 5: 87 (1844). Medelst öfvermangansyradt kali framställes bisterbrunt på bomull. Uppf. b. 5: 516 (1874). —
-MÅLNING~20. särsk. (numera knappast br.) bildl.: svartmålning. Bistermålningar af familjlifvet. Bremer Grann. 1: 229 (1837). —
-TECKNING~20. De bruna sepia- och bister-teckningarna. NF 6: 690 (1882).
