SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1911  
BISTAM bi3~stam2, r. l. m.; best. -stammen; pl. -stammar.
Etymologi
[se BI-, prefix1 2]
bot. mindre stam på ett träd hvilken förekommer jämte den egentliga stammen. Stammarne (på det nämnda trädet) ligga horizontelt utefter marken, från dem uppskjuter en mängd bistammar. VL 1900, nr 301, s. 3. Ett egendomligt granträd .. med ett sidoskott, som utvecklat sig som bistam. PT 1901, nr 196 A, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content