BISTRA, v.1 -ade. vbalsbst. -ING.
Etymologi
[afl. af BISTER, adj.; jfr ä. d. bistre, göra galen, mnt. bisteren, irra omkring]
(†)
1) [jfr motsv. anv. i ä. d.] förvirra, förbistra; jfr BISTER, adj. 1. Sedan the (som byggde på tornet i Babel) för samma (språkets) bijstring skul, ingen wiss ordning .. hålla kunde. L. Petri Kyrkost. 20 a (1566). Hwarvthaff (dvs. af snus) theras Hierne skulle blifwa så bistrat, at the intet rådh skulle hafwa för sigh. H. Hans. dröm. A 2 b (1679). Bistra, förbistra; perturbare. Broman Gl. (1736). — förvirra (ngns) förstånd, skrämma från vettet. Bistra, lympho. Dict. Hamb. (1700).
